Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrämmande musik för skrämmande tider

Annons

Listen to them, the children of the night... What music they make. (Bram Stoker ”Dracula” 1897.)

Skrämmande tider kräver skrämmande musik. Spökenas, blodsugarnas, häxornas, varulvarnas och pumpornas helg är över oss. Låt oss för en stund strunta i att det kan ses som ännu ett stycke amerikansk kulturimperialism och en lånad hyperkommersiell högtid och i stället koncentrera oss på att det faktiskt är kul. En perfekt ursäkt att klä ut sig, se skräckisar och festa. Och ett Halloween-party behöver naturligtvis mer än pumpor, kolsyrerök och blodfärgade drinkar; det behöver en passande musikalisk inramning också.

Här kommer några tips:

Till att börja med platsar i princip vad som helst med The Misfits och Alice Cooper men det säger ju sig självt. Däremot är Marilyn Manson diskvalificerad eftersom han försöker alldeles för mycket och med alldeles för lite humor. Hårdrockarna Helloween försöker också för mycket och med det där bandnamnet och de där pumporna så de får inte heller vara med.

I stället söker vi oss tillbaka till 80-talet som ju inte bara var de skönt campy skräckfilmernas årtionde utan det ännu skönare skräckfilmssoundtrackets. 1985 års ”Return of the living dead” bjöd på ett av de bästa och fungerar som en bra startpunkt. Med artister från den mer skräckinriktade sidan av punken som T.S.O.L., 45 Grave, The Cramps, The Flesheaters och The Damned blev den en blåkopia för det som skulle kallas death rock. Very halloweeny indeed.

Damneds alltid lika stilmedvetne sångare Dave Vanian gillade ju dessutom redan från starten, sommaren 1976, att inta scenen utklädd till vampyr. Det gjorde det förvisso lite svårt för de ursprungliga punkarna i London att ta dem på allvar men för ett Halloweenparty passar det ju utmärkt.

Medlemmarna i Cramps såg under hela sin karriär ut som om de kom direkt från den bästa halloweenfest man önskat att man blivit inbjuden till. Och inte brydde de sig om ifall folk tog dem på allvar eller inte heller.

Med på soundtracket finns också den store Roky Erickson. Förutom att slåss med sina egna personliga demoner under större delen av sitt vuxna liv gjorde han en del riktigt skrämmande rockmusik. ”Burn the flames” och ”I walked with a zombie” är bara ett par som måste vara med på varje halloweenparty med självaktning.

Roky Erickson började sin bana på 60-talet och i den eran finns det mer att hämta. ”Monster Mash” med Bobby ’Boris’ Pickett är kul medan ”Fire” med The crazy world of Arthur Brown och Screaming Jay Hawkins ”I put a spell on you” nästan är skrämmande på riktigt. Långt senare, men lika scary är Nick Cave ”Up jumped the devil”.

Vill du verkligen skrämma skiten ur festdeltagarna – till exempel när du vill att de ska gå hem – kan jag rekommendera Laibachs teatermusikplatta ”MacBeth” eller avantgardeoperasångerskan Diamanda Galás ”Masque of the Red Death”-trilogi. Är du dessutom trött på din lägenhet och vill bli vräkt så torde vilket som helst av Lydia Lunchs tidiga band, Teenage Jesus and the Jerks, Beirut Slump eller 8-Eyed Spy, på riktigt, riktigt hög volym göra susen. Däremot kan ”Spooky” från hennes soloplatta ”Queen of Siam” funka bra tidigare på kvällen.

 

Ralph Bretzer

Mer läsning

Annons