Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrockdagboken

Skrock går oftast ut på att ett visst dagligt beteende skulle påverka väder eller ge tur eller otur. Vad händer när vi tror att världen kretsar kring oss själva och att just våra handlingar måste vara orsaken till de resultat vi ser runt omkring oss?
Prima tog saken i egna händer och testa vad som händer om man gjorde allt som man inte får göra enligt skrockens lagar.

Annons


Egentligen tror jag inte på skrock. Jag har helt enkelt inte fattat grejen med att vara rädd för att ha nycklarna på bordet, eller säga tack när någon önskar lycka till. Fast, jag har ju alltid haft mina nycklar på bordet, så jag kanske helt omedvetet haft otur i hela mitt liv. Kanske kan det förklara varför jag inte kan ordningen på vinter, sommar, höst och vår och varför just jag har fått vrister som inte håller för någonting. Likaså att allt drabbar min årskull, typ hårdare regler när det gäller studenten och långkonjuktur när vi ska kasta oss in i arbetslivet. Förlåt i såna fall, för att jag har haft mina nycklar på bordet. Och värre kommer det bli, mina kära årskulls-kompisar, var beredda.


Att jag offrar sju olyckliga år bara för ett uppslag för Prima är ganska stort, om man ska tro på det vill säga. Men nu finns det ingen utväg, nu är skiten gjord och det är inte så att jag ballade ur, om ni fick för er det. Jag överträffade till och med mig själv med att göra allt dubbelt och allt man kunde maxa med. Jag har:

*Sagt tack när någon önskar lycka till
* klivit på A-brunnar
*krossat en spegel
*lagt mina nycklar på bordet
*läst gamla horoskop
*gått under en stege


Jag lever! Tråkigt att jag förstör spänningen men jag har inte märkt ett skit. Och det är inte så att jag har suttit hemma och fegat bara för att jag vet att oturen står och lurar bakom ett hörn. Jag har gått på stan, till och med i en sån där affär med ömtåliga saker i, som koppar och skålar.  Den största prövningen i dag var nog ändå matlagning. OCH utplockning ur diskmaskinen. Det brukar liksom höra till att jag slänger minst en stekspade på golvet och en eller två koppar, men inte idag. Grejen är att jag lagade mat TVÅ gånger också, eftersom jag kom på att jag ska ha en matlåda till jobbet imorgon. Ganska otur i och för sig, men jag ganska van. Det är helt enkelt jag, och det är tyvärr inget något jag kan skylla på otur. Jo, förresten så glömde jag ställa klockan på pastavattnet en gång, men jag räddade den ändå, TUR säger jag.



Det är nu det börjar. Eller så är det kombinationen av mig och datorer. Jag håller fast i det sista där. Det är inte så att jag är förvånad över att jag har raderat allt på min dator, men lite läbbigt är det. Jag fattar inte riktigt vad jag har gjort, jag bytte bara namn på en grej och så försvann allt.
Men annars är det helt lugnt på oturssidan. Jag tror jag fick bakvänt, men jag har ju sju år på att att ta reda på det. SJU år, jag offrar mig. Sånt gillar jag.



Jag är otaggad. Jag har inte träffat på någon otur den här veckan, förutom det där med datorn. Det är ganska konstigt att jag går och hoppas på otur. Men, lite spänning sitter aldrig fel. Om man ska vara dryg, som jag har varit den här veckan, och vänt alla eventuella argument upp och ner, så är att det kanske just är därför jag inte får någon otur, för jag vill ha skiten. Men, nu är det slut på såna där upp- och nervändningar på allt, jag tror inte på skrock. Kanske att det finns för andra, men mig biter den inte på.

Mer läsning

Annons