Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skulpturstaden

Del 42 av 50. Sedan 1956 har hon legat där, sett folk skynda förbi, blickat ut över lördagsshoppare, arga demonstranter och glassätande lunchflanörer. Kvinnan som är symbolen för skulpturstaden Gävle.

En kvinna med särade ben placerad mitt på torget – nog låter som det som uppslaget till en riktigt usel skulptur? Säg sen att hon i folkmun kommer att heta Fnasket i plasket. Billigare kan det väl inte bli?

Inget kan vara mer fel. Vi kan kalla henne vad som helst, hon vilar ändå tryggt framför Rådhuset och representerar ett stort stycke Gävleidentitet.

Torglivet surrar runt henne, hon inbjuder till en liten vilostund på bassängkanten när solen skiner och är en utmärkt plats att stämma träff på.

”Gudinna vid hyperboreiskt hav” är det korrekta namnet på denna gigantiska skulptur av Eric Grate. Hyperboreerna bodde enligt myten ”bortom nordanvinden” och man kan fråga sig varför Grate krånglade till det så med namnet på denna bastanta kvinna.

Hon är 1,6 meter hög, 1,2 meter bred och 4 meter lång. Huggen ur ett jättelikt granitblock. Bassägen är 13 meter bred. Om man vet att granit väger ungefär 2,7 ton per kubikmeter kan man roa sig med att försöka räkna ut hur mycket denna mastodont väger.

Annars kan man nöja sig med det enkla faktum att hon äger platsen, hon är en gång rankad som fyra på en lista över Sveriges bästa offentliga modernistiska skulpturer.

Eric Grate tog sju år på sig innan han (och beställaren) var nöjd med henne och det blev en del debatt innan hon kom på plats som en av GDJ-fondens första donationer. Fonden bildades 1945 när Gefle-Dala Järnvägs AB förstatligades. Avkastningen har bidragit till att göra Gävle till en riktig skulpturstad.

På Slottstorget finns en annan vilande figur skänkt 1976 av samma fond, Henry Moores ”Tredelad vilande figur, draperad” som vintertid hamnar i skuggan av den upplysta halmbocken. Men Moores verk är också världsberömt, något många Gävlebor fick klart för sig 2005 när en amerikansk konstsamlare erbjöd 50 miljoner kronor för skulpturen.

Änglarna vid ån, signerade Carl Milles, är också inköpta av GDJ-fonden. Frågan är om det är änglarna – eller ”Fem musicerande genier” som de heter – som är viktigast för platsen med bänkarna i Stadsträdgården, eller om det är ån, solen och grönskan?

Änglarna finns faktiskt i flera upplagor, bland annat på Millesgården i Stockholm. De är inte de enda som finns i fler än ett exemplar.

Men att getgubben, vår egen getgubbe mitt i Drottninggatan, dyker upp när man kommer till Västertorps centrum i Stockholm är besynnerligt. Vad gör han där? Och vad gör han i Båstad, Kristianstad och Örebro? På åtminstone sex ställen i Sverige tycker folk att Allan Runefelts getgubbe är just deras gubbe ... Liksom Gudinnan tål han det mesta utan att förlora sin stolthet: Måsskit, halsduk eller solbrillor – gubben står pall.

Gävleborna har mycket att vara stolta över, tycker vi på Arbetarbladet. Vi funderade och hittade 50 goda skäl att gilla Gävle. Vi presenterar ett i veckan.
Kommentera och berätta om dina egna favoriter på twitter och instagram under #50skäl.

Har du egna förslag? Mejla redaktionen@arbetarbladet.se.