Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann-Katrins springade en jorden runt-historia

/
  • HÄR KOMMER NUMMER 4432 I VÅRRUSET. Tokyo, Honolulu, Buenos Aires och New York. Ann-Katrin Baglien har deltagit i många motionslopp världen över och i morgon kväll är det dags för Vårruset i Gävle. ”Ta det i din egen takt”, är hennes råd till den som vill börja röra på sig.Foto: Håkan Selén

Ann-Katrin Baglien, 70, har sprungit motionslopp i fem av sju världsdelar. Hemma är hon ute och rör på sig både morgon och kväll.
– Jag springer inte fort, jag lufsar i min takt, så att jag mår bra!

Annons

Ann-Katrin har varit mycket för motion ända sedan barndomen. Hennes mamma var lika spänstig och höll igång med skidåkning långt upp i åren.

– Under skoltiden var jag enda flickan i orienteringsklubben hemma i Segersta i Hälsingland, där jag växte upp, och på vintern åkte jag skidor, berättar Ann-Katrin.

Det var under en fjällresa med Friluftsfrämjandet som Ann-Katrin träffade sin blivande make Aldor från Söderhamn. Då och då följer han med Ann-Katrin på rundorna i motionsspåret men är långt ifrån lika biten som hustrun. I stället är väninnan Ulla Renvall, som Ann-Katrin lärde känna under åren som lärare inom särskolan, hennes ständiga följeslagare, både på motionsturerna hemma i Sätra och på resorna ut i världen.

– Det började med att vi sprang milloppet för tjejer i Central Park i New York 1992. Vi var flera från Gävle som åkte och det gav mersmak, berättar Ann-Katrin.

Två år i följd, 1995 och -96, åkte sedan Ann-Katrin och Ulla till Saint-Barthélemy i Karibien och sprang milloppet där. 2002 blev det en mil i Peking och året därpå ett lika långt lopp på Hawaii.

– Varför ta sig så långt för att springa en mil, kan man ju undra, men vi upplever så mycket annat på våra resor också.

Researrangören Springtime Travel som Ann-Katrin åker med är specialiserad på resor där olika motionsaktiviteter är en del av äventyret. Resenärerna möter likasinnade och återkommer ofta år efter år.

Sitt första maraton sprang Ann-Katrin som 64-åring i vindistriktet Medoc i Frankrike.

– Det är ett spektakulärt lopp där hälften som springer är utklädda. Det var riktig folkfest i byarna som vi sprang igenom och vid vätskekontrollerna varannan kilometer fanns det både vatten och vin! berättar Ann-Katrin som dock höll sig till vatten.

Direkt efter Ann-Katrins andra maraton, i Buenos Aires, Argentina, 2005 bar det iväg till Peru, där sällskapet la till fyra dagars vandring längs Inkaleden med alla dess trappor, krävande till och med för ett gäng maratonlöpare!

Ann-Katrin visar bilderna av de vackra vyerna med Anderna som fond som följde dem på vägen mot den förlorade staden Machu Picchu. Varje resa har ett eget album och det börjar bli en ordentlig packe nu.

Senaste löparresan gick till Japan i februari förra året, då Ann-Katrin var en av 25 000 som deltog i Tokyo maraton. En muskelinflammation hindrade henne från att springa hela sträckan, men Ann-Katrin har aldrig jagat fram efter tidtagarur.

Trots det framskymtar viss tävlingsinstinkt. Åtminstone när det gäller sex år äldre systern, också hon en mycket rörlig pensionär. Vid en motionsresa till Tanzania 2007 gjorde Ann-Katrin ett misslyckat försök att nå Kilimanjaros topp, en bedrift systern klarat ett par år tidigare. Ann-Katrin blev sjuk och fick vända, men bestämde sig för att inte ge sig. Redan samma år gav hon sig iväg på en ny resa för ett nytt försök och – ett nytt misslyckade.

– Jag drabbades av höjdsjukan och tvingades vända igen.

– Nej, säger Ann-Katrin.

Men hon ser inte riktigt övertygande ut...

Mer läsning

Annons