Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre demensvård tack vare Ola

/
  • nydanare. Ola Polmé ägnar åtskillig tid åt att föreläsa för vård- och omsorgspersonal om ett bra bemötande av demenssjuka.

Ole Polmé är sjuksköterskan som blev uppfinnare som blev föreläsare och författare.


Han är idékläckaren till en mängd fiffiga tekniklösningar inom demensboendet på Fleminggatan, som bland annat innebär att man inte längre behöver ha låsta dörrar överallt.

Annons

Lösningar som kom till eftersom personalens tid mest gick åt till att övervaka oroliga patienter så att de inte vandrade i väg eller gjorde illa.

Det som Ola verkligen brinner för är det goda bemötandet av patienter som har demenssjukdomar eller är utvecklingsstörda.

– I vanliga fall håller intellektet koll på känslorna, men har man en sjukdom i hjärnan ”läcker” känslorna ut. Jag kallar det för ”affektinkontinens”, säger Ola.

Han förklarar att en frisk person kan välja vilken känsla som han eller hon vill visa omvärlden, en demenssjuk person däremot har tappat den förmågan.

– Men med ett bra bemötande kan jag stäjva till exempel ett aggressivt beteende från en demensjuk person. Jag har aldrig blivit slagen eller hånad av en patient, konstaterar Ola.

De IT-stöd i demensvården som han utvecklat resulterade i mängder av studiebesök på gruppboendet på Fleminggatan.

Han blev också alltmer efterfrågad som föreläsare ute i landet och tog häromåret 10 procent tjänstledigt, som snart blev 40 och 60 procent.

Sen i våras är han tjänstledig på heltid och föreläser om just bemötande inom demensvård och omsorg, och om hur viktigt det är att personalen dokumentar all kunskap för att vården ska vara likadan oavsett vem som utför den.

– Inom omsorgen har alla tagit sig rätten att arbeta hur man vill. Att till exempel diska när Hulda gråter – det är tjänstefel! säger Ola upprört.

– Jag är ute och föreläser tre–fyra dagar i veckan. Sen är det väldigt skönt att komma hem till Norrsundet, här hittar jag lugn och ro. Jag trivs fantastiskt bra här, alla hejar jämt och ungdomarna är enormt hänsynsfulla när jag och hundarna är ute och går, säger Ola entusiastiskt.

Han blev Norrsundetbo av en händelse. När han skilde sig för några år sen sökte han en ny bostad i Gävle, men bostadsrättspriserna var så pass höga att han i stället började titta på hus utanför centrala Gävle.

– Jag hade aldrig satt min fot i Norrsundet när jag hittade det här huset med 3 000 kvadratmeter tomt.

Nu har Ola bestämt sig för att säga upp sin tjänst och i stället satsa på att bli föreläsare och författare på heltid.

Han har givit ut boken ”Hur ska vi bemöta demenssjuka?” och har nyss lämnat manus till nästa bok om praktisk professionell hantering, som han skrivit tillsammans med Helen Hedman, undersköterska, och är på gång med en tredje.

Han har i alla år på nästan alla arbetsplatser varit ensam kille bland kvinnor.

– Det är otroligt gynnsamt att vara man på kvinnodominerade arbetsplatser, man blir så uppskattad.

– Jag måste kapa navelsträngen med mina ”mammor”, säger han och ler.

För några år sen bestämde han sig för att göra något riktigt manligt på fritiden. Han skulle ta jägarexamen.

– När jag kom till första kurstillfället var de övriga sju deltagarna tjejer. Det var bara kursledaren och jag som var män! skrattar Ola.

Än har han inte förmått sig att skjuta nån älg, han tränar skytte på skjutbanan i stället och viltspårar med hundarna.

I vardagsrummet står en skalenlig modell av regalskeppet Wasa som Ola med oändligt tålamod har byggt. De pyttesmåytorna är målade med enhårspensel(!). Han är på gång med Ostindienfararen. Ett bra sätt att koppla av efter timmar av föreläsande.

Mer läsning

Annons