Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är tack vare Erik som Gävle ser ut som det gör

/

Arkitekten Erik Larsson kom till Gävle stad som stadsplanearkitekt 1959 efter att ha arbetat som planerande och projekterande arkitekt på bland annat LBF:s arkitektkontor.

Annons

1966 utsågs han till stadsarkitekt och blev chef för stadsarkitektkontoret, en position som han upprätthöll fram till hösten 1989. Till sin pension 1994 arbetade han därefter för kommunstyrelsen med projekt Alderholmen.

Erik största insats som stadsarkitekt var tveklöst arbetet med stadens och sedermera kommunens översiktliga, fysiska planering. Den gamla, 1952 års generalplan var överspelad och kunde inte längre ligga till grund för beslut om markanvändning, trafikledsutbyggnader och stadsplaneinsatser. I början av 1960-talet anlitade stadsarkitektkontoret och gatukontoret därför VVB, Vattenbyggnadsbyrån AB i Stockholm, för att arbeta med de trafiktekniska förutsättningarna för en ny generalplan. Under Erik Larssons ledning författade VVB en omfattande och detaljerad trafikledsplan för centralorten Gävle. Här presenterades de första tankarna på att omvandla Drottninggatan i hela sin längd till en gånggata, att avgränsa centrala staden med så kallade centrumtangerande trafikleder, att bygga ett antal parkeringshus i centrum samt att omge centrala staden med ringleder och nya stadsdelar.

Samtidigt hade drätselkammaren och fastighetskontoret anlitat ett privat arkitektkontor med uppgift att utarbeta en ny generalplan för centralorten. Uppgiften blev nu att inför stadens generalplanekommitté sy ihop resultatet av de olika arbetsinsatserna till ett fungerande koncept. Att detta lyckades var helt och hållet Eriks Larssons förtjänst. Resultatet blev en fullödig generalplan som med både centrumbilaga och trafikledsbilaga antogs av stadsfullmäktige hösten 1967. Detta generalplanearbete utgör än i dag grunden till det moderna Gävle med sitt fungerande centrum, sitt trafiksystem och sina kringliggande stadsdelar Sätra, Andersberg, Bomhus med flera.

Av insatser på en mer konkret nivå bör arbetet med bland annat stadsdelen Öster nämnas. Stadsbyggnadsanslaget och underlaget för den nya stadsdelen är helt och hållet resultatet av Erik Larssons arbeten. Det var på den tid som de politiskt och stadsbyggnadstekniskt gångbara honnörsorden hette totalsanering och totalförnyelse. Att värderingarna sedan dess har ändrats är en annan sak.

På detta sätt har Erik Larsson under sin tid som stadsarkitekt lett planeringsarbetet med stadens uppbyggnad och omvandling under nästan tre årtionden. Många stadsdelar, anläggningar och nya hus har tillkommit under den tiden. Samtidigt får man inte glömma att en del värdefull bebyggelse också har kunnat sparas. Det var Erik Larsson som tog initiativet till de första stadsdelsomfattande inventeringarna och klassificeringarna av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och det var Erik Larsson som under ett visst motstånd från stadens sida (!) inför länsstyrelsen presenterade en förteckning över ett 60-tal hus värda att vårda och förklara som byggnadsminnen. Att vara stadsarkitekt är att balansera på slak lina i skärningspunkten mellan olika både politiska, kulturella, stadsbyggnadskonstnärliga och ekonomiska intressen. Erik Larsson klarade i många stycken den balansgången.

Vi är tacksamma för Erik Larssons många arbetsinsatser och förmåga att lotsa fram angelägna projekt lika väl som att någon gång också hejda realiserandet av en del mindre genomtänkta idéer, både från politikers, byggherrars och från den byggande allmänhetens sida.

Gunnar Lidfeldt

Mer läsning

Annons