Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Egensinnig idrottsälskare med glimten i ögat

Börje Skog, Sandviken,

avliden 4 juli i en ålder av 77 år.

Annons

Börje Skog, i yngre år kallad ”Biran”, växte upp i Sandviken som han aldrig lämnade och detsamma gäller föräldrahemmet på Sanderängsgatan. Sina sista år framlevde han på äldreboendet Tallen i Sandviken.

Smeknamnet ”Biran” förtjänar en förklaring då det annars av fullt förståeliga skäl kan associeras med pilsner. Bakgrunden är betydligt mer prosaisk i så motto att det syftar på den typiska Sandvikendialekten. Börje hade nämligen för vana att säga ”Bir han?” ”Bir det?”i stället för ”Blir han?” ”Blir det?”. Där har ni alltså förklaringen.

Man kan säga att Börje var i sanning en stationär människa, nöjd med sitt arbete på Sandvik som blev hans enda arbetsgivare.

Efter realexamen vidareutbildade Börje sig på Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm och den utflykten samt lumpen i Boden blev de enda längre utanför sitt kära Sandviken. Året runt cyklade han och kom sig aldrig för att skaffa körkort och bil. ”Vad fan skall jag med sån’t?” blev alltid det övertydliga svaret när vi drev med Börje om saken.

Idrotten spelade stor roll i Börjes liv och han var lovande bandyspelare som alla andra pojkar och flickor födda i Sandviken. Han spelade i KFUM’s pojklag och i målet stod den nyligen bortgångne konstnären Egil Thorell. Arnold Mellgren var vänsterhalv för att nämna ett par av lagkamraterna.

Karriären som aktiv idrottsutövare blev kort men intresset för all idrott och framför allt fotboll följde honom genom hela livet. I sin himmel sörjer han nog över att han inte fick uppleva den nyligen spelade VM-finalen i fotboll mellan Holland och Spanien.

Travintresset odlade han flitigt och besökte flitigt travbanorna. Trots att han de sista fem, sex åren handikappades av starkt begränsad rörelseförmåga som omöjliggjorde denna utåtriktade aktivitet, följde han engagerat travet via tidningar och tv.

Börje hade ett osannolikt och egendomligt minne för när vänner och bekanta var födda. Jag försökte under våra många och långa samtal bland annat utröna varför han ägnade det området så stor uppmärksamhet men jag fick aldrig något svar. Av outgrundlig anledning var det viktigt för honom.

Börjes sinne för humor var omvittnad och han behöll glimten i ögat in i det sista trots att hans tillvaro förmörkades av inte bara en utan flera sjukdomar.

Att påstå att han var en särling i dess bästa mening är ett betyg som jag tveklöst tilldelar Börje, väl med vetskap om att han skulle ha gillat det. Hans enastående medfödda talang att hur som helst snabbt bli omtyckt och populär bland vilt främmande människor går ej att beskriva. Jag är tacksam över att ha varit vittne till många sådana obeskrivbara händelser.

Det kan ses som typiskt för Börje att när jag frågade honom, inte bara vid ett utan flera tillfällen, om han saknade något så svarade han alltid ”Min cykel”.

Börje Skog lämnar ingen släkt efter sig. Han blev den siste. Däremot kommer många vänner att sakna och minnas Börje med tacksamhet för den glädje han bringade.

Undertecknade kan se tillbaka på ett livslångt kamratskap med Börje och vi sörjer förlusten av en sällsynt och egensinnig människa som gick sin egen väg genom livet.

Vi kommer att minnas honom med saknad, tacksamhet och glädje i våra hjärtan.

Joe Eriksson-Gladh, Sandviken

Arnold Mellgren, Sundbyberg

Mer läsning

Annons