Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stillsam humanist, klokast i sin generation

Vibeke Bolinder som avlidit, 70 år gammal.

Annons

Journalisten och tidigare chefen för Sveriges Radios invandrar- och minoritetsspråksredaktion Vibeke Bolinder har avlidit, 70 år gammal. Hon var född i Sandviken, dotter till kyrkoherde Per Bolinder.

På sätt och vis kände jag Vibeke Bolinder redan långt innan jag träffat henne. Hennes pappa var Per Bolinder, fritänkande kyrkoherde i Staffans församling i Gävle. Med vit lejonman, mörkblå paletå, röda strumpor och radikala och humanistiska ideal som ingen annan prästman i 1960-talets småstad, blev han en idol för oss gymnasister.

Under 35 års vänskap med Vibeke har jag sett Per Bolinders ideal bäras vidare av henne.

Hon var Sveriges Radios första jämställdhetshandläggare och fick på ett underhållande sätt oss skeptiska kostymdirektörer att begripa att jämställdhet var bra.

Vibeke var en stillsam humanist, klokast i sin generation. Reportrar utan gränser och Radioakademin var några sammanslutningar som hade glädje av hennes kompetens och omdöme. Hon var kandidat i det val till kyrkofullmäktige som hölls ett par dagar efter hennes död.

Sin största kraft ägnade hon åt det dynamiska kraftfält som byråkratiskt går under beteckningen flykting- och invandrarfrågor. Hon förstod vilken positiv kraft som vår tids folkförflyttningar innebär.

Viktigast var hon som chef för minoritetsspråksredaktionerna först på Sveriges Television, sedan på Sveriges Radio. Hon hade den på sin tid radikala synen att program och nyheter på andra språk än svenska skulle präglas av samma public service-värderingar som all annan journalistik i SR-koncernen. Inget bugade för hemlandsregeringar, inget etniskt flaggviftande, bara ärlig och granskande och kritisk och korrekt journalistik även på detta område. Hon skapade den professionella och moderna programverksamheten på detta viktiga område.

Vibekes mamma avled när Vibeke var barn. Hon skrev under sina sista år en gripande dokumentärroman om sin mammas liv. Nu kan den publiceras.

Närmast anhörig är maken Nazir Alizadeh.

Mer läsning

Annons