Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robert Hillblom brydde sig om alla

/

Robert Hillblom avled 26 augusti, 87 år gammal.

Annons

En Gävleprofil har gått ur tiden efter en tids svår sjukdom. Robert Hillblom var verksam som övertandläkare i tandreglering, den förste specialisten alla kategorier inom tandvården i vårt län efter bland annat studier i USA och han var verksam i sitt yrke till bara för något år sedan.

Efter 31 år som klinikchef vid Tandregleringskliniken i Gävle gick han i pension 1988, men fortsatte sin verksamhet i nästan ytterligare 20 år. En prestation som vittnar om stort engagemang för sina patienter och om en oerhörd vitalitet. Denna vitalitet visade han på ett mångsidigt sätt även inom många andra områden.

Robert har varit ordförande i SACO-råd både lokalt och centralt för landstinget. Han har haft flera politiska uppdrag, varit nämndeman i länsrätten, suttit i sjukhusdirektionen, varit suppleant i landstinget samt medlem i kyrkofullmäktige.

Han har dessutom varit ordförande i tjänstetandläkarföreningen och länets landläkarförening. Han har också varit aktiv medlem i en mängd föreningar i vår stad, förutom hedersmedlemskap i Gävle tandläkarförening innehade han höga grader inom Frimurarna, Rotary, Föreningen NT och W6, och i ett flertal kulturföreningar.

Ett av hans allra största intressen var musik och han hade flerårigt abonnemang i Gävle Symfoniorkester, vilken han skattade högt och han missade sällan någon konsert.

Likaså var han en stor cineast, tyckte mycket om framför allt filmerna på 7:an och hade en stor filmsamling i bostaden där dock hans bibliotek var ännu mer imponerande. Sammanfattningsvis träffar man sällan på en sådan kunnig och beläst man, vilket han visade in i det sista, och därtill kommer hans stora sinne för fin humor, hans bullrande skratt glömmer man aldrig.

Undertecknad skulle kunna skriva mycket mer om denne man som jag under många år hade glädjen att känna , liksom att jag fick ta del av den stora gästfriheten i fru Kirstens och Roberts hem. Jag fick, liksom oerhört många i hans stora vänkrets, vara hans nära vän, han brydde sig om alla, deltog i ens bekymmer och gav goda råd ty levnadsvisdom hade han verkligen. Hans stora glädje på äldre dar var barnbarnen, som han ofta berättade om.

Han var en rättfram person med pondus och kunde med emfas säga ifrån när han tyckte något var galet, vilket kanske inte alltid togs så väl upp av höga vederbörande!

Med dessa ord vill jag visa min tacksamhet till denne underbare man och vän och oerhört många med mig kommer att sakna honom, men framför allt minnas honom länge, länge! Vi deltar alla i familjens sorg och saknad.

Nils Forsberg, vän och kollega.

Mer läsning

Annons