Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Du har också glitterkompisar

Det var höstdagjämning i går. Kanske solen kände det på sig, tog i det värsta den kunde och gav oss en av årets hittills finaste höstdagar. En sista styrkedemonstration innan natten obönhörligen tar makten över dagen.

Annons

Men det finns tröst i kolmörkret, fick jag veta häromkvällen. Jag hade inte en aning, men det lindrande ljuset finns närmare än jag trott. Så nära som, och kanske ännu närmare än, mina egna ögonlock.
En liten kille i Nalle Puh-pyjamas invigde mig i hemligheten, strax efter sista sagan, när storasyster redan somnat och kvällen var sen för en som nyss börjat sexårs.
– Släck, mamma, för nu ska jag säga hej till mina glitterkompisar.
– Dina... vadå?
– Mina glitterkompisar.
Hans förklaring kom snabbt och utan minsta tvekan. Som den naturligaste sak i världen.

Så här ligger det till: Alla har glitterkompisar, du också. De kommer när mörkret ligger tätt omkring dig, eller när du sluter ögonen, när du tror att du är ensam. De följer med vart du än tittar. Det är du som bestämmer vad alla heter och: ”de rockar utan musik”.
Så himla dumt att jag inte känt igen dem förr och låtit dem lysa upp min svarta natt! Och vad glad jag är att jag fått veta att de finns. För ska man tro pyjamaskillen är det mina vänner som dansar och tumlar runt framför blicken när alla andra bilder har stängts av. Ljuspunkter mitt i det nedmörka, becksvarta, alltid, när jag vill, och när du vill, för mig och för dig.
Ta vara på dina glitterkompisar. Det är bara att släcka och säga hej.

Mer läsning

Annons