Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

107-åriga Viran är äldst i Gästrikland

/
  • Elvira ”Viran” Larsson fyller i morgon 107 år, och har varit den äldsta personen i Gästrikland i över ett år nu. Men Viran är pigg, glad och har ett fantastiskt minne. Hon minns de stora livshändelserna som andra världskriget och spanska sjukan, hon minns senare tillfällen som när hon har träffat kungligheter, och kan ett flertal dikter utantill.

Elvira ”Viran” Larsson fyller 107 år, än i dag minns hon den första skoldagen för 100 år sedan, uppväxten på bondgården, livet i Hamrånge, de tuffa tiderna genom världskrigen och spanska sjukan. Särskilt bra minns hon de kungliga besöken, och hon har följt kungen sedan barnsben.

Annons

– 107 år… Jag är förvånad själv, det är ofattbart. Jag har rätt dålig kropp och hjärta, men huvudet är klart. Jag kommer ihåg, säger hon och frågar mig om hon nu är äldst i Gävleborg, men hon får nöja sig med titeln som Gästriklands äldsta person.

När jag kommer in till Virans rum på Bysjöstrand i Ockelbo sitter hon redo med en nystruken blå blus och ett varmt leende på läpparna. Hon har bott på Bysjöstrand i drygt fem år, och flyttade hit efter en tid på lasarettet.

– Jag har lite olycka, jag har brutit mig två gånger efter att jag fyllde 100 år, säger hon och ler. För de flesta är lasarettet en skräck, men jag tyckte det var en upplevelse. Jag saknar läkarna och sjuksköterskorna.

I morgon kommer familjen för att fira Viran på 107-årsdagen. Hon har en stor familj, i fem generationer, vilka hon alla har nära kontakt med. Två barn, fem barnbarn, tio barnbarnbarn och tre barnbarnbarnbarn berättar hon stolt. Många av vännerna har däremot gått bort.

– Man saknar dem mycket. Men var dag är en sällsynt gåva.

Viran föddes i Ovansjö och växte upp på en bondgård.

– Det var en trygg tid, det fanns ingen stress på den tiden. Men det har vi i dag. Vi jobbade i lugn takt. Stressen kom undan för undan. Att växa upp då, på 1910-talet, var inte som i dag. Jag hade många tanter som tog hand om mig, och så skulle man ta väl hand om de gamla.

– Vi hade spanska sjukan, vilket var svårt det. Men jag tänker såhär: Det är inte nå bättre i dag heller. Tänk hur det är i världen. Vet du, jag tycker de skulle sluta med krigen så folk får vara där de ska vara. Tänk vad hemskt att behöva fly krig, det är fruktansvärt.

De långa arbetsdagarna på gården har format hennes synsätt.

– Jag beundrar folk hemskt som har tagit sig upp från ingenting och kan ta sig hur långt som helst. Men de som föds med en silversked i munnen, de verkar inga storverk. Jag tycker Löfven är bra, han har tagit sig upp från ingenting. Det tycker jag är så stort.

– Men ingen människa är felfri. Jag undrar varför man ska dra ner en människa till botten, inte blir de bättre av det heller, de har alltid någon god egenskap.

I 26 årsåldern träffade hon sin man Anders Larsson som hon kom att fira silver, guld och diamantbröllop med. De flyttade till Hamrånge där de drev ett bryggeri tillsammans med Anders två bröder. Samtidigt som arbetet på bryggeriet fick hon två döttrar: Anna-Lisa och Marianne. Barnens uppväxt minns hon som den bästa tiden i livet.

– Det var ett stort ögonblick att bli mamma, jag minns det tydligt. Det är nog det ögonblick man minns bäst i livet.

Viran minns andra världskriget, då det var ont om allting. Och hon minns första gången hon lyssnade på radio, vilket var en stor händelse.

– Man är ju förvånad i dag när man har fjärrkontroll och kameror, man tror att man drömmer. Och släktforskning, det är otroligt. Men man följer med.

– Tänk om gamla människor skulle komma upp och se hur det ser ut i dag, de skulle vara konstigt det.

Förutom döttrarnas uppväxt är ett av hennes bästa minnen när kronprinsessparet besökte Ockelbo.

– Victoria är fenomenal, tänk att hon var här. Hon pratade med allihop, hur orkar hon. Hon är otrolig. Jag tog hennes hand och höll i allt vad jag orkade, så kände hon nog att hon var välkommen.

Viran har alltid varit aktiv inom kyrkan och har engagerat sig i Röda korset. Hon är övertygad om att skyddsänglar vakar över henne. Annars hade det aldrig gått, menar hon. Det viktigaste är att tro gott om människor, annars kan man inte leva. Och det värsta hon vet är orättvisor och skrytsamhet.

– Det finns inget ont som inte för gott med sig. Det är viktigt att förstå. Alla är vi olika. Att hata folk är hemskt, man kan ju inte hitta något bra i stället.

Mer läsning

Annons