Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ale Möller hämtar energi ur tystnaden

/
  • Ale Möller är välbekant i Gävle efter sina år som Artist in residence på Konserthuset. Bilden är från en konsert i Konserthuset i april 2010.  Foto: Jenny Lundberg

Världsmusikanten Ale Möller har varit med om en hisnande resa. Som barn var han ofta rädd att göra bort sig. Musiken har öppnat både sinnen och porten till världen.

Annons

Ale Möllers musikaliska rötter är långa. De sträcker sig till proggrörelsen liksom till kulturerna i Grekland, Dalarna och Västafrika. Under sina tre decennier som turnerande musikant har han fått en hängiven publik såväl i Sverige som runtom i Europa, Indien, Kina, Japan, USA och Afrika.

– Att möta människor som tänker annorlunda än man själv gör är mycket mer berikande och stimulerande än att möta en kopia av sig själv. Genom att spela tillsammans har många blivit nära vänner. Musiken tar bort skyddsmurarna och öppnar våra sinnen. Det är musikens styrka, säger han.

Han är självlärd. I tioårsåldern visade hans svåger honom några ackord till Bellmansvisor på gitarr. Ett underverk.

– En helt ny värld öppnade sig och grep tag i mig.

Sedan dess har musiken inte släppt greppet – men det är Ale som väljer inriktning. Eftersom han ständigt är på väg och är omåttligt nyfiken, blir det många inriktningar, internationella influenser och nya klanger som han fascineras av och tar in i sin musik. Att skapa nytt ur olikheter har blivit hans signum.

– Jag använder den nordiska folkmusiken som trampolin för att göra resor in i andra musikkulturer.

Många av de omkring 40 verktygen som denne multiinstrumentalist använder är blåsinstrument. Spelandet får en påtaglig fysisk dimension.

– Allting startar i magen när jag spelar. Men instrumenten känns väldigt olika. Med mandolan tittar jag på publiken medan jag spelar, med flöjt eller munspel kan jag knappt titta alls – jag blundar och spelar. Men fråga inte vad jag har för favoritinstrument. Det är som att fråga en flerbarnspappa vilket barn han älskar högst.

Som en passionerat turnerande artist är han på resande fot halva året. Då uppstår "tokglädjen".

– Tokglädjen handlar om den egna energin och om att omge sig med musiker som har lust att dela med sig av sin musik. Jag älskar musiker som har ett starkt inre tryck och som använder musiken som ventil för att få ut sina känslor. Så är det för mig också. Utan musik skulle jag explodera.

Men det finns ett liv utanför arbetet. Ett liv med vännerna, barnen, sambon och naturen. Och den gamla släktgården i Halland som han återvänder till varje sommar.

– Tystnaden och lugnet som jag får där är livsavgörande för mig. Det ger mig tid att fylla på med energi och gå ned i varv. Att vistas på den plats där jag växte upp får mig att komma i kontakt med mitt barnajag.

Med många syskon vinnlade han sig om att vara en i flocken, ofta rädd att “göra bort sig eller inte vara perfekt". Men rädslan har vuxit bort.

– Så skönt att inte vara rädd längre, utan förlika sig med den man är, med alla styrkor och svagheter. Det är underbart!

Eyal Sharon Krafft/TT

Mer läsning

Annons