Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt, 75, ett levande lexikon

/

Han kan det mesta om Sandvikens historia och vad gäller idrott är han ett levande lexikon. Om någon vill veta hur många mål Einar Ask gjorde när Sandvikens AIK slog Västerås i SM-finalen 1946 är det bara att ringa Bengt Hedén.

Annons

– Jag gillar ju bandy och SAIK, säger Bengt. Men från början var det fotboll och Sandvikens IF som gällde. Nu får vi sandvikare åka till Gävle för att se allsvensk fotboll. Det är duktigt att Gefle IF år efter år lyckas utmana storlagen söderifrån. Pelle Olsson är en fantastisk tränare.

I kväll finns dock inte Bengt Hedén på sin vanliga plats på Strömvallen när GIF möter Mjällby. Han fyller 75 år och har köpt tårta ifall någon skulle dyka upp. Men han har inte gjort något väsen av att han ska passera ännu en milstolpe.

– Det är väl inget märkvärdigt. Jag är en vanlig bruksgrabb som haft turen att få vara frisk. Så här långt. Man får vara tacksam mot livet och göra det bästa av det. Jag är tacksam att bo i Sandviken också, en fin kommun även om det finns de som gnäller. Jante får tyvärr breda ut sig för mycket.

Han vet att livet snabbt kan förändras. För sex år sedan dog hans fru Lillemor. Hemma i huset på Koppargatan. Framför ögonen på honom. Plötsligt och så oväntat – hjärnblödning!

Bengt Hedén växte upp i Örta inte långt från Jernvallen och tog två distriktsmästerskap med SIF:s pojklag i fotboll.

– Pappa jobbade på SJ och när jag var 16 år blev han stins i Leksand. Hela familjen flyttade till Dalarna. Jag pluggade i Falun, spelade fotboll för Leksand, var rallare, sågverksarbetare och lantbrevbärare. Men efter sju år i masriket var jag tillbaka i Sandviken.

Bengt fick jobb på huvudkontoret på Sandvik 1960 och där blev han kvar i 41 år.

– En trygg och bra arbetsplats. Jag var många år på Sandvik International, försäljare på stål. Där blev jag kvar till siste man när International gick upp i den stora koncernen. Då var det 2001 och jag gick i pension.

Bengt arbetade mycket med Kina, fick många vänner och än i dag kan det dyka upp kineser i Sandviken som vill träffa en gammal kollega. Tyskland, Polen och Jugoslavien var andra affärsområden som gav livslånga kontakter.

– Jag gillar det internationella utbytet. Bandyns World Cup har givit mig många ryska vänner.

Han är en synnerligen uppskattad pressvärd på SAIK:s hemmamatcher sedan 1972. Servicen till journalisterna är unik. Bengt delar ut ett digert material med statistik, faktauppgifter – och kuriosa om spelarna.

SAIK:s roligaste seger togs 1997 när Sandviken slog Västerås med 5–4 efter 51 långa år utan guld.

– Jag var på plats på Studenternas med Einar Asks dotter och hennes familj. Einar är ju svensk bandys störste genom alla tider.

Just nu sitter Bengt Hedén och filar på en bok om hur Sandviken blev svenska mästare i vintras. Tidigare har han skrivit SAIK:s historia (1998) och även Café Linneas historia. För berättelsen om Linnea fick han ett kulturstipendium av Sandvikens kommun. En annan pristagare det året var Tomas Ledin.

Bengt blir lite orolig för att det ska låta märkvärdigt när han berättar om sitt skrivande. Han är en anspråkslös man, vill inte förhäva sig. Gör han det får han veta att han lever när han träffar gamla kompisarna Harry Stor-Plajmen Östblom (Kim Källströms morfar), Calle Löfgren och Jörgen Larsson.

– Vi badar bastu varje fredag på Norra IP. Men det ska ju rivas för bostadsbyggnation. Vi får försöka hitta ett nytt ställe där vi kan basta – och diskutera livets väsentligheter.

lumparkompis på I 14 1957–58

Mer läsning

Annons