Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Claire laddar för sin nästa roll

/
  • Fortsätter jobba. Claire Wikholm fyller 65 år men tänker inte gå i pension. Skälet att lämna plats för yngre förmågor tycker hon inte gäller i skådespelaryrket. ”En 21-åring kan knappast spela en gammal kärring”.

I nära tio månader har Claire Wikholm spelat Barbro i Kristina Lugns pjäs Nu mår jag mycket bättre på Stockholms stadsteater. Nu har sista föreställningen gått och Claire är redan i full gång med nästa uppsättning.

Annons

Hennes nästa roll blir som en äldre lärarinna, ungefär i samma ålder som hon själv befinner sig. Än så länge gör hon research för att skaffa sig kunskap om läraryrket.

– Vi har haft föredrag om skolan, och alla olika reformer. Sen har vi fått följa med några lärare i jobbet. Nu förstår jag hur dessa arma människor har det. De får mer och mer jobb och mindre och mindre makt. Förr ingav läraryrket respekt, men nu är den stoltheten borta. Ändå har de det viktigaste jobbet av alla.

Hon tillägger att pjäsen inte kommer handla om skolan i dag utan om relationen mellan åtta lärare och deras rektor.

– Den är inte särskilt realistisk utan ganska absurd, och rolig. Och så ska vi ha åtta skolorglar med på scenen, om vi hittar några. De är tydligen svåra att få tag i.

Mycket lat

Claire Wikholm spelar lärarinnan Margareta som börjar närma sig pensionen. Ungefär som hon själv eller lite yngre, men till skillnad mot sin karaktär tänker inte Claire sluta jobba bara för att hon fyller 65.

– Jag skulle dö om jag slutade jobba. Jag skulle bara ligga på sängen och äta godis, jellybeans, och läsa böcker. Och möjligen skrapa några lotter. Jag undrar hur länge det skulle gå innan ens ben förtvinar och hjärtat ger upp, säger hon lakoniskt och tillägger:

– Jag är mycket lat och inte särskilt initiativrik. Om ingen piskar mig så ligger jag och läser.

Fast det är inte helt sant. Det finns sysslor som utan piskan kan få upp Claire ur sängen. En av dem är att vara skogen och plocka bär eller svamp.

Hade det inte varit för den onda ryggen, sviterna efter att hon och maken flyttat undan sin gamla tjock-tv, hade hon tillbringat ännu mer tid i deuppländska skogarna där lantstället ligger.

– Jag älskar att samla allt vad skogen har att ge. När jag skulle plocka blåbär och lingon låg jag ner, det gick ganska bra för det fanns så mycket.

Det var svårare med svampen.

Gör små pjäser

Dessutom berättar Claire att hon börjat göra små pjäser och kollage av föremål som hon hittar på loppisar.

– Det kan vara dockskåpsmöbler, små block, lampor eller coca cola-flaskor. Det blir rätt surrealistiska saker som jag sedan limmar ihop till små statyer.

Än så länge är det ett roligt sidoprojekt, men hon har ändå hunnit med två utställningar.

– Först i Strängnäs och då sålde jag ingen. Men nu har jag ställt ut på Sturehof, tre saker, och jag har sålt två.

Mer läsning

Annons