Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Där inne klappar mer än ett hockeyhjärta

/
  • FRÅN KIRUNA. Stig Salming kom först till Gävle, sedan lillbrorsan Börje. Trots en del rumlande på stan blev det SM-guld 1971 och 1972 med Brynäs innan Börje drog vidare till NHL.
  • PÅ VÄG MOT NYA STYGN? Börje Salming i horisontalläge under Canada Cup-match mot USA 1976.
  • Augusti 1981. NHL-stjärna med handduk om halsen.
  • GRATTIS BÖRJE! Ärren från de hundratals stygnen i ansiktet börjar bli svåra att särskilja från fårorna utmejslade av lappländska fjäll, benknäckarhockey och bistra erfarenheter från livet bakom berömmelsen. Vid 60 är Börje Salming fortfarande hårdheten och offerviljan personifierad.
  • GÄVLE JUBLADE. Börje Salming deltog i Gävles hyllning till Brynäs-spelarna i SM-guldlaget från 1971 i Läkerolen 2007.Foto: Lars Nyqvist
  • 4 OKTOBER 2006. Nummer 21 blev för alltid Börjes eget nummer när hans vepa under långa, stående ovationer drogs upp i taket vid en ceremoni i säsongens hemmapremiär i Toronto.
  • BÖRJES MODELL. Det är snart 20 år sedan Salming-kalsongerna lanserades. I september 1992 såg de dock lite annorlunda ut än nu. Men varumärket verkar hålla.
  • GODA GRANNAR. Börje Salming och Ingemar Stenmark under inspelningen av TV3:s Superstars 2009.
  • SALMINGS KÄRLEK. När familjen Salming flyttade tillbaka till Sverige efter alla år i Kanada och började ägna sig åt affärsverksamhet fick familjen problem och det slutade med skilsmässa. Pia Lindahl är hans flickvän sedan flera år tillbaka. De syns ofta i kändisvimlet i Stockholm.
  • HAR DU LITE SOCKER? Börje Salmings (till vänster) och Ingemar Stenmarks (till höger) villor i Karlsudd utanför Vaxholm.

En gång kallades han ”The Chicken Swede”.

Den första europeiska outsidern i NHL som stal uppmärksamhet från kanadicker och amerikaner och skulle sättas på plats.

Annons

Men de visste inte vem de jiddrade med. Svensken sträckte ut sig i sin fulla längd, la på sin fulla tyngd, tacklade tillbaka så revbenen small av, och blev mannen som stoppade pucken med käkbenet.

Det var en försvinnande liten tid vi fick se Börje i Gavlerinken. Det var under sina 16 år i Toronto han blev den store.

Men ändå är han en levande legend för varje hockeyintresserad Gävlebo.

Och varje hockeyintresserad Gävlebos barn.

Muntligt berättande är ingen stor tradition i min familj. Sagor och historier har vi läst ur böcker.

Men berättelserna om mina tre möten med Börje Salming har sönerna hört om och om igen.

Den första var på en parkeringsplats utanför Stockholms stadion i början av 90-talet, efter målgång i halvmaran Stockholmsloppet. Börje kom promenerande åt vårt håll och våra ögon flackade ivrigt mellan honom och asfalten; inte verka för nyfiken på superstjärnan.

Några steg innan vi passerar varandra hojtar min kompis Anders: ”Tjena Börje! Hur gick det?”.

”Nämen tjena! Jo tack, bra!” hojtar Börje tillbaka och stannar.

I flera minuter står Anders och Börje och analyserar loppet, träning, ditten och datten i största allmänhet och jag står stum och förstenad intill: jag känner någon som känner Börje Salming!

Till slut säger de glatt leende ”Ha det bra!”, ”Ja, du med!” till varann och vi skiljs åt.

Jag kokar av nyfikenhet. ”HUR kan du känna Börje Salming?”

”Det gör jag inte”, svarar Anders. ”Jag ville bara höra hur det gått”.

Och Börje Salming ville berätta.

Andra gången var på Ica Kvantum på Brynäs. Min äldste var sjuk och hemma från skolan.

Jag läser i tidningen att Ica har ett Salming-jippo samma förmiddag.

”Vi måste åka”, säger jag till den sjuke 8-åringen. ”Du ska få spela hockeyspel mot världens bästa hockeyspelare”.

Börje, vänlig och fullständigt närvarande med all tid i världen, lät honom vinna med 4–0, vräkte godis i famnen på honom och hade gärna skrivit tusen autografer om vi hade bett om det.

Det blev en bild i tidningen som avslöjade att gossen inte låg hemma i sjuksängen.

Men för tusan fröken, det var ju Börje Salming!

Tredje gången var på en cup för P95:orna i Vaxholm.

Han stod leende i sin stora, knallblå dunjacka och grillade hamburgare utanför ishallen, tog emot tjugor och la i lådan, log och sa: ”Rostad lök har du där”, som om han aldrig gjort annat.

Sen bytte han av funktionären i dörren till utvisningsbåset och klappade om varje olycksalig 13-åring som domaren ilsket blåst i örat på.

Och slutade dagen med att hänga medaljer om halsarna på alla som spelat, medan mammorna tappert försökte zooma så nära som möjligt och samtidigt få skärpa i sin mobilbilder.

Ärren från de 270 stygnen i ansiktet börjar bli svåra att särskilja från fårorna utmejslade av lappländska fjäll, benknäckarhockey och bistra erfarenheter från livet bakom berömmelsen. Men vid 60 är Börje Salming ännu hårdheten och offerviljan personifierad.

Ungarna skriker fortfarande ”Saaalllmiiiinnnggg!” när de kastar sig och låtsas täcka slagskott från blå.

Grattis Börje, where-ever you are!

Mer läsning

Annons