Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eivor har 60 år av dansglädje med Rillen

/
  • 60 ÅR MED RILLEN. Eivor Wahlman, 83, (bilden) är tillsammans med Dagny Ågren den enda medlemmen som varit med ända sedan folkdanslaget Rillen bildades för 60 år sedan. Hon gläds över det stora engagemang som fortfarande finns i föreningen. ”Det är viktigt att folkdansen lever vidare. Det kan behövas i EU-tider när allt blir utjämnat”, säger hon.

En rallarvariant av schottis är upphovet till namnet Rillen.

Men folkdanslaget i Gävle är så mycket mer än bara schottis.

I år firar Rillen 60 år som bärare av dansglädje, folklig tradition och internationellt utbyte.

Annons

Eivor Wahlman var med och sådde första fröet till Rillens folkdanslag. Hon hade kommit från Stockholm för att praktisera på Hemgården i Gävle och var aktiv i folkdanslaget som övade i huset. Dansstegen nöttes in med Hemgårdens föreståndarinna vid pianot.

Det fanns en del andra folkdanslag i Gästrikland vid den här tiden. I anslutning till NTO i Gävle fanns Snurrebocken, ytterligare två var NTO-anslutna Överhärde folkdanslag och Sveriges Godtemplarungdom, SGU, i Sandviken.

– Folkdansföreningarna ute i landskapet var ofta nykterhetsföreningar, eftersom medlemmarna inte tilläts dansa annat, berättar Eivor.

Efterhand uppstod kontakt mellan lagen och fler dansare samlades på Hemgården. En av de skickligaste var Bengt Wahlman från Valbo. Eivor och han blev ett par och gifte sig 1950.

– Med tiden kändes det lite enahanda med pianodanserna och då var vi några som tyckte att vi skulle bilda en ny förening. Efter mycket funderande kom namnförslaget Rillen, efter en schottisvariant med kast som dansades av rallare och som fanns beskriven i en bok.

Folkdanslaget Rillen hade sin första uppvisning i Ockelbo 1952. Det dröjde inte länge förrän Rillen var tongivande för landskapets framväxande folkdansrörelse. Bengt åkte runt i Gästrikland och lärde ut danser och nya lag bildades i bland annat Valbo, Järbo, Högbo och Ockelbo.

– Min man var en synnerligen duktig dansör, säger Eivor.

Eivor och Bengt delade intresset för dansen ända tills Bengt gick bort 1994. Båda hade ett stort engagemang i Rillen.

– På hans begravning var hela folkdanslaget med och Valbo kyrka fylldes av spelmansmusik. Prästen sa att det var en av de ljusaste begravningarna hon upplevt.

Starkaste minnena från makarnas gemensamma år i Rillen har Eivor från de många resor ut i världen som folkdanslaget gjort. Särskilt minnesvärda är resan till USA:s svenskbygder 1976 och den till Zagreb i det forna Jugoslavien året före.

Resorna har gett vänner för livet och många av dem har besökt Gävle med ett levande dansutbyte som resultat.

1960- och 70-talen var gyllene årtionden för folkdanslaget.

– Gröna vågen kom och alla människor ville lära sig folkdans. Under den tiden var medlemsantalet som störst, säger Eivor.

Hos Eivor och flera med henne växte lusten att fördjupa sig i kulturhistorien kring dansen efterhand. Eivor intresserade sig för de traditionella dräkterna och livet som levdes ute i bygderna där de olika danserna hade sitt ursprung.

– Jag har vävt dräkttyger till både mig själv och andra, berättar hon.

Själv har hon värmländska rötter på morfars sida och bär Ekshärads dräkt. Detsamma gör hennes dotter Ewa som ända sedan barndomen varit en mycket aktiv dansare. Både Ewa och mamma Eivor har suttit som ordförande i föreningen.

För Eivors del har de senaste åren i Rillen inneburit mer administrativa uppgifter än dans och i dag är den sociala sidan av livet med Rillen den viktigaste. Men danserna finns kvar i kroppen även om åren går och det blir allt längre mellan danstillfällena.

– Det finns danser som jag skulle kunna även om de väckte mig mitt i natten! säger Eivor.

Mer läsning

Annons