Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Lucia med kalla tår – men utan ljus i hår

/
  • ETT ANDRA HEM. Sara Mc Manus känner sig hemma i curlinghallen vid Testebovallen. Klubben Granit i Gävle är Sveriges största curlingklubb med sina 300 medlemmar. ”Det är jätteskön stämning här”, säger Sara, som tänker fortsätta med curlingen i många år till. Ett mål är att komma till OS 2014. Foto: Jenny Lundberg

Sara Lucia Mc Manus har aldrig haft ljus i håret.

– Jag var hellre tomtenisse, eftersom jag har varit lite pojkaktig hela tiden, säger curlingstjärnan som fyller 18 år i dag.

Annons

Sara kom och lyste upp fredagen 13 december 1991 och minnena av barndomens födelsedagar ackompanjeras av luciasånger strömmande från teven under tidiga, mörka vintermorgnar.

Hon var bara åtta år när hennes mamma Anna-Carin fick syn på curlingklubben Granits annons om ”Prova på-curling”.

– Mamma ville att hela familjen skulle göra något tillsammans. Hon har lagt av nu, men vi andra fortsatte, berättar Sara, som spelar i samma lag som storasyster Jonna och bästa kompisen Anna Huhta.

Pappa coachar och tränar

Tränare och coach är pappa Stuart, som också är en välkänd fotbollsprofil. I år har de slagit sig samman med två curlingtjejer från Stockholm och nu siktar laget på att vinna SM som går i Skellefteå första dagarna av januari. En SM-seger skulle ta dem till junior-VM i Schweiz i mars.

– Den här säsongen har vi större chans, eftersom flera av de bästa har hunnit bli för gamla, säger Sara, som skaffade sig erfarenhet av JVM-spel i Vancouver, Kanada, redan i mars i år.

Med JVM-laget

Sara togs in som reserv i Sverigelaget och när hon efter flera förlustmatcher plockades in på banan gjorde hon en strålande insats. Laget vann fem matcher och Sara blev matchens lirare i den mot Kanada. Sverige hamnade slutligen på femte plats.

– Det var en riktigt häftig upplevelse! Vi fick spela i OS-arenan fast den inte var riktigt färdig ännu, berättar hon.

Täviingsinstinkt

Att Sara har lyckats så bra med curlingen beror på hennes starka tävlingsinstinkt, gissar hon, och den har hon ärvt av sin pappa.

– Curling är krävande och det tar lång tid att bli bra. Har man inte tålamodet är det lätt att man lägger av, vilket många tjejer också gör, säger Sara.

Curlingklubben Granits hall vid Testebovallen ligger bara ett stenkast hemifrån. Sara stormtrivs i klubben och har lika roligt med de äldre som med sina jämnåriga kompisar.

– Det är jätteskön stämning och man kan sätta sig ned och prata med vem som helst. Den äldste spelaren är 91 år, berättar Sara, som talar om klubbens ”gubbar” med särskild värme.

– De är så trevliga och mysiga...

Social sport

Att curlingen är en social sport som leder till många kontakter och resor världen över är en stor del av charmen, tycker Sara men hon gillar också det oförutsägbara, det som gör att det inte alltid räcker med skicklighet.

– Man vet aldrig vad som ska hända. Ligger det ett hårstrå på isen kan stenen sticka vart som helst. Samtidigt kräver sporten mycket tankearbete och på det viset kan den jämföras med schack.

Vill ändra schablonbilden

Sara vill gärna vara med och ändra på schablonbilden av den typiske curlingspelaren.

– Curling har länge klassats sport för nördar utan kondition, men funkar inte om man inte är vältränad. Det gör det inte i någon sport, säger Sara som bland annat skaffat sig riktigt starka nack- och armmuskler.

Avigsidor med curling är möjligen att knäna tar stryk av onaturliga vridningar. Och så kylan förstås.

– Man kan få väldigt röda tår, särskilt om man ligger under. Men går det bra blir man varm!

Mer läsning

Annons