Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Favoritbandet blev Robins namn

/
  • Syns. Robin Hamefall med sin tuppkam som drar blickarna till sig när han går på stan. Vuxna stirrar och barn pekar.

För två år sen gick tuppkammen i lila och svart. I dag är den gul och svart, men fortfarande ett blickfång när Robin Hamefall rör sig på stan.
Nu är de flesta piercingarna i ansiktet är borta liksom de märkliga ögonlinserna han bar då.

Annons

Robin Hamefall har blivit två år äldre sen vi träffades för en 18-års intervju år 2008. Då hette han Lindberg i efternamn.

Varför ville du byta efternamn?

– Jag vill heta något ovanligt, Lindberg är det vanligaste namnet efter alla -sonnamn. Hammerfall är det band jag lyssnat till i tio års tid.

– Men Hammerfall var ett skyddat namn. Jag tog bort ett r och ett m och Hamefall gick igenom. Det kostade 1 500 kronor, men det var det värt, berättar Robin.

Tuppkammen är ganska sliten och får ibland den bli hästsvans i stället. Hårsprej är dyrt och det går åt en hel del för att få kammen att stå.

Vad hände med linserna?

– Jag fick infektioner i ögonen och klarade inte längre av att ha linserna, tyvärr.

Piercingarna i ögonbrynen och mellan ögonen har stötts bort av kroppen. Helt naturligt enligt Robin, man kan bara ha i dem ett par år.

Praktik på hunddagis

Nu bor Robin i en liten etta i Valbo. De senaste åren har han gått på IV-programmet och praktiserat på hunddagis.

– Det var en underbar praktik, säger han entusiastiskt och berättar om de olika hundarna som han rastade och skötte på dagarna, bland annat om den franska bulldogen Mimmi som blev hans favorit. En kärlek som var besvarad från Mimmis sida, hon vill helst tillbringa dagarna i Robins knä.

Vill bli veterinär

Trots att praktiken är över så har Robin fortsatt med hundar, han är hundvakt när nån matte eller husse behöver ha hundledigt.

– Jag skulle vilja bli veterinär, men det tar så många år, suckar Robin.

Först måste han i så fall läsa upp sina gymnasiebetyg och därefter väntar fem år på högskolan.

Han går på utvecklingscenter och lär sig skriva cv och att hantera jobb-intervjuer. Han söker jobb hela tiden, men har inte haft nån tur än. Men han är förhoppningsfull och känner att han nu får bra hjälp.

Mer läsning

Annons