Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fiolen och marimban tar Astrid ut i världen

/
  • ENERGISK. ”Jag är väldigt energisk när jag spelar, jag spelar gärna ryskt och tango” berättar Astrid Mikaelyan. Hennes fingrar dansar över strängarna i Chatjaturjans Sabeldansen, den musik hon ska söka till högskolan med.
  • MARIMBA. Astrid Mikaelyan började spela marimba efter flytten till Falun, om några veckor åker hon till USA för att tävla i VM i marschband tillsammans med gruppen Strängnäs Drum Corps.

De flesta som fyller 18 drömmer om att snabbt ta körkort och fara ut i världen. Astrid Mikaelyan ska visserligen ut i världen men körkortet får vänta. I första hand kommer hennes fiol.
– Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar något så är det ändå fiolen som gäller i slutet, säger hon.

Annons

Astrid Mikaelyan är ingen vanlig artonåring, hon är en enormt talangfull och lovande violinist. Stora delar av sin tid ägnar hon åt sin favoritmusik, det klassiska. Men enligt henne själv borde hon öva oftare.

– Jag lägger inte ner så mycket tid som jag borde, kanske tre timmar om dagen bara.

Tre timmar kan tyckas mycket men Astrid erkänner att hon ibland slarvar med stretching. Den så viktiga stretchingen har länge fått stå tillbaka för annat och hon dras nu med en efterhängsen skada i handleden.

– Igår rörde jag inte fiolen, det var jobbigt, säger hon.

Även om det mesta i dag kretsar kring musik för Astrid har hon precis som många andra unga provat på andra saker.

– Jag har boxats ett tag, pappa var professionell boxare men mamma sa tänk på fingrarna!

Vid sidan av fiolen handlar det istället om fler instrument. Astrid är självlärd på gitarr, spelar slagverket marimba och spelar piano precis som sin mor. Hennes senaste instrumentprojekt är duduk, en svårspelad traditionell armenisk flöjt, men prioriteringen är klar.

– Min hobby utanför fiolen är mitt slagverk.

Läraren viktig

Hon har bara spelat marimba i två år men åker i slutet av juli med Strängnäs drum corps till USA för att tävla i VM för marschband.

– Jag kände en stark kärlek för det från början och hade tur som fick en bra lärare, förklarar hon framgången.

Till hösten börjar hon sista året på Musikkonservatoriet. Trots att hon där fått chansen att spela och öva för många stora violinister ser Astrid sin gamla lärare på Kulturskolan i Gävle, Maria Jansson Hakola, som den som varit bäst hittills.

Astrid tänker söka två skolor i London, en i Köpenhamn och en i Oslo. Att hon inte söker Sverige förklarar hon med att hon inte tror man kan komma så långt hon vill i Sverige.

Trots sin unga ålder finns ingen tveksamhet i Astrids röst när hon berättar om sina framtidsdrömmar.

– Om jag får precis som jag vill kommer jag in på Royal Academy i London och får utbilda mig i fyra år. Största drömmen vore att få en välsignelse av den engelska drottningen, får man det får man även den finaste fiolen som finns, en stradivarius.

Körkortet får vänta

Hur födelsedagen ska firas är ännu obestämt, kanske åker familjen till Grekland, kanske väntar överraskningar på hemmaplan. Klart är i alla fall att körkortet får vänta tills efter högskoleansökningarna, nu väntar en intensiv period.

– Varje sekund jag har måste jag öva, man måste vara klar ett år innan man ska söka högskola, förklarar hon.

– Du behöver inget körkort, du har en personlig förare i mig, flikar pappa Artur in och skrattar.

Mer läsning

Annons