Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Fy katten för att leva på 1700-talet”

/
  • Vurmar för 1700-talet.  Litteraturforskaren och författaren Carina Burman vurmar för 1700-talet. Men hon hade inte velat leva då: ”Det var skitigt och jävligt och alla försökte att slå ner på dem som stod under,” säger hon.

1700-talet är sedan länge författaren och litteraturdocenten Carina Burmans stora favorit och bokämne. Men hon hade för allt i världen inte velat leva då. Däremot kan hon bli överlycklig av att fingra på dåtidens böcker.

Annons

I decennier har Carina Burman forskat och skrivit såväl romaner som facklitteratur om äldre tider, främst 1700-talet. Bakom denna glupande aptit på svunnen tid ligger nyfikenhet på en period som initialt var en riktig doldis. Liksom en övertygelse om att perioden var en brytningstid mellan den gamla och den nya tiden. Hennes entusiasm går inte att ta miste på:

– Det var en tid fylld av upplysningsmänniskor som var lika nyfikna som utsläppta kalvar på grönbete. De var uppfyllda av viljan att upptäcka världen. De funderade över en rad ämnen – från religion till sexualitet. Det finns en fräschör över den här tiden, säger Carina Burman.

Därmed inte sagt att hon är en historiesvärmare. Icke, bedyrar hon å det bestämdaste.

– Fy katten för att leva på 1700-talet! Det var skitigt och jävligt och alla försökte att slå ner på dem som stod under. Det var stora klass- och könsskillnader. Jag är glad att leva nu.

Skådespelardrömmar

Läsintresset vaknade i Norrköping, där hon växte upp som enda barnet. En uppväxt med nära relationer till, och mycket kärlek av, föräldrarna.

– Mamma hade beskrivit mig som glad. Det är jag fortfarande. Jag kunde lätt bli arg, men numera har jag bättre självbehärskning. Ilskan går fort över. Det som gör mig förbannad är dumheter och när folk är hänsynslösa.

Trots brett läsintresse låg yrkesdrömmarna på annat håll. Hon ville göra något med hästar, eller bli skådespelerska. Det senare gav hon en chans, men hon kom inte in på scenskolan. Ett nederlag. Vad skulle denna gladlynta 18-åring göra?

– Jag blev inte jätteledsen. Jag omgrupperade: studerade nordiska språk, latin, engelska, litteraturvetenskap och antiken. Jag var historieintresserad redan under tonåren.

Livsbejakande

Med åren har intresset vuxit till kärlek och renderat i ett tjugotal fackböcker och romaner.

– Att vara skönlitterär författare och docent är en underbar kombination. Som forskare har jag lärt mig att skriva begripligt och sätta mig in i ett ämne. Som romanförfattare har jag lärt mig att berätta en historia på ett trovärdigt sätt. Fast glädjen ligger på olika håll. Vid romanskrivning under själva skrivprocessen, vid forskning när jag hittar ett sammanhang.

Glädjen kan svårligen hållas tillbaka när Carina Burman bläddrar i knappt lästa 300 år gamla böcker och förnimmer dess mustiga doft. Men lyckan kan ha helt andra orsaker än böcker.

– Jag gillar ordentliga fester, stora tillställningar med glada människor. Jag är själv en glad och livsbejakande människa.

 

 

Mer läsning

Annons