Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hildings enda önskan för 90-årsdagen – en smokingmiddag

/
  • Hilding Porath önskade sig ingenting annat än en fest där han fick använda sin smoking när han fyller 90 år. Snart firas han stort med en smokingmiddag.

Han tycker inte att det är särskilt kul att bli äldre och fylla 90 år. Men Hilding Porath tvekade inte när det blev tal om hur födelsedagen skulle firas: En smokingmiddag!

Annons

Hilding Porath har alltid varit intresserad av kläder, och när det nu vankas 90-årsfest vill han slå på stort. Då tas smokingen fram för den stora tillställningen med 50 inbjudna gäster som ska hållas på Engeltofta.

– Jag vill ha smokingmiddag när jag fyller 90 och frack när jag fyller 100.

Smokingen har han haft i några år, minnet sviktar om hur länge. Men den passar än i alla fall.

– Jag väger lika mycket nu som jag alltid har gjort, säger Hilding nöjt, där han sitter i flödande solljus i vardagsrummet.

Paret Porath bor på 6:e våningen i Stigslund och har fin utsikt över trädtopparna. De flyttade från ett hus i Villastan i Gävle för ett par år sedan och trivs ypperligt i lägenheten.

– Det är så bra här med hiss och inga trösklar på golven, säger Hildings fru Elisabeth.

Och nog är det bra att det går lätt att gå över golven, Hilding har problem med höfterna och går försiktigt genom rummen med en käpp till hjälp.

– Jag spelade mycket tennis förr och höfterna har slitits ut, konstaterar han.

LÄS MER: Årets brudpar firar igen

Förutom det är han pigg, tar bara tre piller om dagen, berättar han, och har ännu ork att uppträda med sin jazztrio. Han har spelat fiol i massor av år, men det var långt ifrån självklart att han skulle ta sig an instrumentet han fick som 12-årig pojke i Borlänge.

– Alla i släkten spelade något instrument, och mina föräldrar gav mig en fiol, men jag var ruskigt ointresserad. Jag var bara intresserad av fotboll.

Men när Hilding var 17 år vände en konsert upp och ner på hans musikintresse.

– En kusin tog med mig på en jazzkonsert, och den kvällen förstod jag vad musik var, säger han med eftertryck.

– Mina föräldrar tyckte om operetter, men det var det värsta jag visste, så tråkigt. När jag hörde jazz var jag fast direkt, pang bara.

Hilding är född och uppvuxen i Borlänge, där han sedermera började traggla med sin fiol på egen hand för att lära sig noter.

– Jag satt på mitt rum och försökte efter fattig förmåga att få fram något. Jag listade ut ton efter ton, och blev en duktig notläsare till slut. Sedan kom jag med i två olika orkestrar i Borlänge.

I början av 50-talet flyttade dock den då 25-årige Hilding från Borlänge till Gävle för att gå lärarutbildningen. 1955 var han färdig skollärare och fick jobb direkt.

– Jag har jobbat på alla skolor i Bomhus, och även på Rotskärsskolan i Skutskär när den var ny, berättar han.

I början av 60-talet var det dags för studier igen, den här gången i Uppsala till adjunkt inom samhällsvetenskapliga ämnen. Efter ett antal år bakom katedern gick Hilding sedan vidare till att bli rektor, en tjänst han hade tills han blev pensionär.

Då han läste i Uppsala hade han även hunnit träffa kvinnan i sitt liv, vilket han gärna berättar om, med glada, pillemariska ögon.

Han var i Gävle och såg årets Lucia komma åkande i en vagn dragen av hästar. I vagnen satt Elisabeth Wallmo i en vit päls och med luciakrona.

– När jag såg henne tänkte jag "henne ska jag gifta mig med"! Herregud, hon var så söt!

Några år senare korsades deras vägar av en ren slump; Elisabeth kom som lärarvikarie till Kastets skola, där Hilding jobbade.

– Hon var ännu sötare när jag nu såg henne för andra gången.

Sedan dess har de varit ett par – de blev till och med utsedda till årets brudpar 1962 och blev uppvaktade under ett Måndagskvitter i Boulognerskogen.

Under åren har de gjort många saker tillsammans: Sjungit och spelat tillsammans i bland annat kyrkor och på äldreboenden och hyrt stuga i Laknäs i Dalarna där de tillsammans med sina barn Ulrika och Marcus tillbringade många sommarlov. Nu för tiden är det glesare mellan resorna, men de har fullt upp i veckorna ändå. Torsdagar går de på lunchkonserten i Heliga Trefaldighets kyrka, på söndagar är det träff för equmeniaförsamlingen i Åsängekyrkan i Valbo, och så blir det två turer i veckan till gymmet på Brynäs

– Ja, trots min ålder går vi på gym. Jag började gå där för mina höfter, och har hållit på i två–tre år.

Det är kanske därför Hilding kan låta rullatorn stå så länge han är inomhus – men utomhus är den alltid med.

– Jag fick den i julklapp förrförra året, då sa jag att jag aldrig skulle använda den. Jag ville inte ens öppna paketet. Men eftersom Elisabeth är orolig när jag går ute, så tar jag den med...för hennes skull.

Mer läsning

Annons