Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärtbytet förändrade Patrics liv

/
  • GILLAR MILITÄRHISTORIA. Som medlem i Gästrike militärhistoriska förening känner sig Patric Norrå hemma i Regementsparken, där det lilla röda soldattorpet står bevarat. Bland föreningens aktiviteter ingår att medlemmarna visar upp sig i gamla uniformer vid olika evenemang, till exempel vid järnvägsmuseet.

En annan mans hjärta klappar i hans bröst. Nästan elva år efter hjärtbytet mår Patric Norrå för det mesta bara bra.

– Det är inte synd om mig. Den här erfarenheten går inte att köpa för pengar, säger han.

Annons

Patric är lite förkyld när han träffar Arbetarbladet på Café Bogården vid Regementsparken.

– Man måste lura immunförsvaret att hjärtat hör hemma i kroppen. Läkemedlen gör immunförsvaret slöare och förkylningarna hänger i lite längre, förklarar han.

I mitten av 1990-talet drabbades chauffören Patric av dilaterad kardiomyopati, hjärtförstoring på grund av minskad pumpförmåga. Läget försämrades och i januari 2000 fick han ett nytt hjärta på Sahlgrenska i Göteborg.

Knappt ett år efter operationen berättade Patric i Arbetarbladet om hjärtbytet. Han längtade då efter ett vanligt liv, men var fortfarande infektionskänslig. 2004 var han med i tidningen igen: Då hade han hade tagit bronsmedalj på 4 000 meter terränglöpning i EM för hjärt- och lungtransplanterade!

I dag tränar han lite lagom; med långa promenader och gym ett par gånger i veckan. Han sprang även i årets EM i Växjö men tog ingen medalj den här gången. Däremot var han med och arrangerade tävlingen som samlade 450 deltagare från hela Europa.

– Det var riktigt roligt, säger Patric som även ska jobba under VM i Göteborg nästa år, då förhoppningsvis som chaufför.

Kompletterar körkortet

Efter ett par års arbetslöshet går han under hösten olika kurser på Yrkesakademin och kompletterar sitt körkort.

– Det finns en gammal regel som säger att hjärttransplanterade inte får ha körkort för något tyngre än personbil och motorcykel. När det upptäcktes tog de av mig c-behörigheten, säger Patric som betraktar regeln som rena snurren.

– Ingen kan förklara varför den finns.

Patric, som vuxit upp med pappas åkeri och själv kört egen flyttbil i tio år, fick bråka ett halvår innan Vägverket gav honom dispens så att han kunde inleda utbildningen.

Riggade scener

Nu övar Patric backning med långtradare för fullt och räknar med att vara klar med alla prov till jul. Med rätt att även köra långtradare hoppas han på jobb hos en åkare som gör turer mellan Göteborg och Haparanda.

På sensommaren körde han lastbil och riggade och rev konsertscener under Rix FM:s månadslånga Sverigeturné.

– Kul och väldigt lärorikt. Det gör jag gärna igen.

Patric är optimistisk inför framtiden och har fått goda nyheter från läkare vid de årliga kontrollerna på Sahlgrenska.

– Vid kranskärlsröntgen för några år sedan såg läkarna återväxt av nervtrådar på det nya hjärtat och det tillhör inte vanligheterna, berättar han.

Trodde han skulle dö

Hjärtbytet förändrade hela livet och Patric är glad att han genom patientföreningen träffar andra transplanterade som delar hans erfarenhet.

– Det är lättare att snacka med dem som varit med om samma sak, säger han.

– När jag flög till Göteborg i januari 2000 trodde jag aldrig att jag skulle överleva och de första två åren efter operationen var tunga. Jag sov dåligt och grubblade mycket. Min sköterska sa till mig: ”Du har varit nära att dö tre gånger, du SKA må dåligt”.

Åren går och hjärtat slår och Patric tänker inte längre så ofta på hjärtbytet. Ödmjukheten inför livet som sjukdomen har gett honom ser han som en gåva och den värderar han högt.

Vad gör du om tio år?

– Förhoppningsvis har jag bildat familj. Och så har jag inte ett smack med arbetsförmedlingen att göra!

Mer läsning

Annons