Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hofors äldste har överlevt fem hjärt­infarkter

/
  • musiken håller honom ung. Vad alla låtar heter kommer numera Karl-Gösta Larsson inte ihåg, men spela dem kan han!

Det finns ingen äldre i Hofors än Karl-Gösta Larsson. Detta faktum roar Karl-Gösta som fyller 98 år i dag.


– Tänk att det är så, att jag av alla är äldst! säger han och skrattar gott.

Annons

Karl-Gösta har själv kollat med pastorsexpeditionen. Det var då han fick veta att han numera var den äldste sen en 101-årig kvinna dog för några veckor sen.

– Vi satt några stycken och pratade och funderade, så jag tog och ringde.

Ålder är annars ingenting som verkar besvärar Karl-Gösta nämnvärt. Han bor kvar i den tvåa som han och hustrun flyttade in i när huset var nybyggt för 60 år sen. Han får färdiglagad mat på vardagarna, men under helgerna lagar han sin mat själv. Han handlar själv.

– Så länge jag klarar trapporna upp till lägenheten så tänker jag inte flytta, slår han fast.

Eftersom han har känning av litet yrsel så använder han för säkerhets skull en krycka hemma i lägenheten.

– Det är musiken som håller mig ung, förklarar Karl-Gösta som dock berättar att han faktiskt haft fem hjärtinfarkter, ”men jag ger mig inte i första taget”.

Musiken och spelandet har följt honom genom livet. Han har genom åren varit med i fyra olika körer. Dragspelet är hans instrument och han har spelat tillsammans med andra i olika konstellationer, allt från en trio under lumpartiden i Boden via en annan trio under 50-talet som spelade på bröllop och fester i Hofors till sextetten Bosses musikanter som numera uppträder på pensionärscaféer och pensionärsträffar. Karl-Gösta är äldst i gruppen, förstås.

– Vi övar en gång i veckan, berättar Karl-Gösta som lär in nya stycken på gehör. Han har också en syntorgel hemma som han gärna spelar på.

Han kör bil nån gång i veckan, oftast till Torsåker där särbo Dagmar bor. De två träffades i mitten av 1990-talet när han ackompanjerade PRO:s sånggrupp i Torsåker.

– Hon hade en enastående sångröst, säger han.

Bilen står numera mer i garaget än den rullar på vägarna. Karl-Gösta är medveten om att många gärna vill ta över hans garageplats, men än är han inte redo att göra sig av med sin Volvo från -87.

Han växte upp i Storvik som äldst av nio syskon, han har två syskon kvar i livet. Han har arbetat i många olika yrken, men längst som traversförare på Ovako, fast då hette det förstås SKF.

– Jag gick i pension för över 40 år sen så jag har verkligen haft nytta av pensionen.

– Men aldrig trodde jag väl att jag skulle bli så gammal. Det vore roligt om jag får leva till jag blir 100. Då lär man väl börja trappa ned, säger Karl-Gösta och skrattar gott.

Mer läsning

Annons