Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Huset är Anders stora projekt

/
  • HAR ASPERGER. ”Det är mycket jag vill göra. Ha ett jobb, familj, hund. Men vissa saker fungerar helt enkelt inte hur mycket jag än vill”, förklarar Anders Olsson. Här i huset i Storvik trivs han. Utbyggnaden av sommarstugan gör han själv, i sin egen takt.

Anders Olsson bor i Storvik, lite vid sidan av de stora allfarvägarna.

Det passar honom perfekt.

– Jag har Aspergers syndrom, och det blir väldigt rörigt med mycket folk runt om. Jag registrerar allting som syns och hörs, saker som andra inte lägger märke till, förklarar han.

Annons

Anders har bott i lägenhet både i Forsbacka och i Bomhus, utan att trivas. När en släkting ville överlåta sin stuga i Storvik till honom föll allt på plats.

– Här kan jag vara för mig själv när jag behöver det, konstaterar han nöjt.

Anders vill gärna att andra ska förstå hur personer med Aspergers har det och tar sig tid och tålamod att förklara.

– Hjärnan arbetar och tänker hela tiden. Nu till exempel, när jag pratar med dig, tänker jag på hundra saker samtidigt.

Anders var anställd på en mekanisk verkstad i Gävle i fem år. Men till sist blev han tvungen att sluta. Intrycken blev för många, och kraven för höga.

– Jag startade en egen firma i stället, för fyra år sen. Jag köpte en grävmaskin och tänkte att jag kunde jobba i min egen takt, när jag kan. Jag har lite snöröjning på vintern, och gräv- och byggjobb den andra tiden.

Annars är det huset som är Anders stora projekt just nu. Stugan växer, både på bredden och på höjden. Anders har rest nya takstolar, höjt nedervåningens tak och satt in stora, fina treglasfönster som han fyndat.

– Jag har lite bråttom att fixa innertaket och isoleringen nu, inför vintern, konstaterar han.

Anders är helt självlärd på både maskiner och snickeri. Han hade en egen traktor när han var 14.

– Har man Asperger är man väldigt bra på vissa saker och dålig på andra. Jag tog till exempel körkort på en månad när jag var 18. Och jag har uppfunnit en radonsug som jag har patent på. Men jag tycker att det är svårt att hålla ordning på papper, eller ringa till myndigheter. Att det är mycket saker runt mig, som här, stör mig inte alls. Men det fungerar inte att det är mycket folk runt mig en längre tid.

Sitta i skolbänken var nästan omöjligt för Anders. Han trodde att han kommit ifrån problemet, och gjorde ett försök som vuxen.

– Jag tänkte utöka körkortet med släp, och under utbildningen skulle man sitta halva tiden i bänken. Det gick bra i början men snart blev det som förut. När man var liten levde man ut den där rastlösheten, med att göra eller säga dumma saker fast man inte menade det. Det gör man inte som vuxen, så jag var helt enkelt tvungen att gå ut.

Han har haft flickvänner, och det fungerar bra – tills han behöver dra sig undan.

– Det är väl det som är det svåra. Att jag ibland måste vara helt ensam utan att bli störd av någonting, eller känna krav från någon annan.

Anders Olsson blev mobbad i skolan, något som gjort honom uppmärksam på när andra mår dåligt.

– Jag är moderator på forumet maskinisten.net som har över 25 000 medlemmar. Även där förekommer ibland trakasserier och personliga påhopp. Jag brukar ta upp och diskutera det tills folk förstår felet och vissa gånger tar de själva bort sina inlägg som kan vara stötande.

– Det finns folk som är lite speciella och kanske inte har något socialt liv och hittar ett sånt här forum som de trivs med. Och så blir de trakasserade även där, så ska det inte vara.

Annars tycker han att sajten är toppen. Ungefär en timme om dagen sitter han och följer eller svarar på inlägg från andra medlemmar. Maskinisten.net började som ett forum för dem med specialintresse för kultstämplade Åkermans grävmaskiner, men nu handlar det om alla möjliga maskiner.

– Vi har ”maskinistenträffar” också. Varje år åker vi på maskinmässa till Barkarby, ler Anders.

Mer läsning

Annons