Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Hjördis ateljé står tiden stilla

/
  • MODET ATT FÖRÄNDRA. Vid 45-årsålder tog Hjördis Johansson Becker ett stort steg som förändrade hennes liv. Hon bröt upp från ett destruktivt äktenskap och flydde till Gävle för att ägna sig åt konsten. ”Jag tror på ödet, samtidigt som jag anser att vi måste fatta våra egna beslut när vi nått en gräns”

Gävlekonstnären Hjördis Johansson Becker tycker om att fantisera och leka. Och det tänker hon fortsätta med nu när hon fyller 75.

Annons

– Jag har aldrig reflekterat över min ålder. Såvida jag är frisk, har lust till livet och jobbet och äter varje dag, känner jag mig inte gammal. Och jag är inte rädd för att dö, jag är bara rädd för vägen dit.

Det är dagen efter det stora kalaset. 26 gäster satt i söndags vid dukat i matsalen och åt födelsedagsmiddag. Hjördis Johansson Becker pustar ut lite och skrattar åt en trevlig kväll.

– Jag har många vänner, men jag träffar dem inte särskilt ofta. Jag har inga problem med att vara ensam, det är trivsamt. Ibland får jag ta mig i kragen för att ta mig ut i det sociala livet.

Rogivande med ensamhet

Ensamheten är rogivande, men det stora huset kan kännas tomt. Maken Jean dog i den fruktansvärda sjukdomen ALS för fyra år sedan, efter att ha varit sjuk i sju år.

– Jag saknar honom förstås.

Pratar med Mise Misa

Men helt utan sällskap är hon inte. För några år sedan flyttade katthemskatten Mise Misa in i Hjördis växthus. Hjördis ringde ägaren som kom och hämtade den, men följande dag var katten tillbaka igen. När kattens ägare flyttade från Gävle fick Mise Misa bo kvar hos Hjördis.

– Hon är mig så kär. Tanterna på Bergsgatan, kallar jag oss. Vi har en ständig dialog. Jag pratar så mycket med henne att hon förstår vad jag säger.

Tam kråka som modell

Förutom katten har Hjördis en tam kråka på gården. Han har fått stå modell för flera av Hjördis kråkskulpturer. Kråkan brukar gå bakom Hjördis när hon är ute och påtar i trädgårdslandet.

– Och han skriker alltid när jag får besök. För ett tag sedan kom han förbi och visade upp sin familj; fru och barn, säger Hjördis och skrattar.

Hon visar oss runt i den prunkande och väldoftande trädgården bland bärbuskar, utblommade schersminbuskar, överfulla pallkragar och enorma dahlior. Mot garagets södersida har Hjördis lyckats driva upp vindruvor som hon snart ska skörda och göra vin av.

Nattar sina växter

– I trädgården kan jag tillbringa hur mycket tid som helst. Trädgårdsarbetet är jordnära och mediterande, som ett komplement till mitt arbete i ateljén. Varje kväll går jag runt och säger godnatt till mina växter och blommor. Jag tror på alla möjliga väsen som finns runt omkring oss, varje liv har ett väsen.

Hjördis Johansson Becker gifte sig ung och fick snabbt tre barn. I många år jobbade hon med utvecklingsstörda barn och ungdomar, bland annat med hjälp av bildterapi. Men längtan till konsten fick henne att bryta upp från ett destruktivt äktenskap och lämna Ånge 1981. Barnen var nästan vuxna när Hjördis tog sin resväska och flyttade till Gävle för att börja ett nytt liv.

– För mig var det en nödvändighet för att överleva.

Fann kärleken genom konsten

Hon gick konstutbildningar och fick anställning inom landstinget Gävleborg där hon jobbade med bildterapi i Bildhuset i Gävle.

Genom konsten träffade hon även fransmannen Jean. De gifte sig och flyttade 1987 in i det gula, vackra huset, där Hjördis fortfarande bor kvar. När Hjördis var 63 slutade hon på landstinget för att ägna sig åt konstnärslivet på heltid. På baksidan av huset har Hjördis låtit bygga en ateljé.

– Jag mår så bra här. I ateljén känns allt tidlöst, här blir jag aldrig gammal.

Ateljén sprudlar av lust och kreativitet, precis som Hjördis själv. Stora oljemålningar lutar sig mot väggarna, på borden står skulpturer av ståltråd och lera, grafiska blad ligger framme och hon har byggt miniatyrsamhällen av gamla kretskort. Hjördis berättar upprymt om hur de olika konstverken har kommit till.

– Det är roligt att få leka. Jag vill inte stanna i något som känns tråkigt.

Utställningar utomlands

Genom åren har det blivit mängder av utställningar, även utomlands. Förra året var Hjördis Johansson Becker med i en grupputställning i New York.

10 september blir det vernissage för en ny utställning.

– Jag vill bara ägna mig åt konst, för jag är så dålig på allting annat, säger hon och brister ut i skratt.

Mer läsning

Annons