Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen dans på rosor

/
  • EN VÄRLDSMÄSTARE PÅ SNABBVISIT. Släkt & vänners reporter kände sig som ett gammalt Elektrohelios med frysfack i händerna på dansproffset Rachid Malki, på tillfälligt besök hos sin gamla klubb, Gefle Danssportklubb.  Foto: Britt Mattsson

Rachid Malki skulle inte erbjuda någon större utmaning i tävlingen ”Gissa mitt jobb”. Med smärt och smidig kroppsbyggnad, rak hållning och snabba rörelser utgör han sinnebilden för en dansare.

Annons

Rachid Malki utstrålar kontinental elegans när han kommer gående mot ingången till Gefle Danssportklubbs lokal på Söder i Gävle. Han är barhuvad och bär en enorm pälskrage i svart räv till den grå rocken. Rachid är hemma på tillfälligt besök från London för att undervisa i sin gamla klubb ett par trappor ned under Södra Kansligatan. Här nere känner han sig hemma och han återvänder med glädje några gånger per termin för att hjälpa klubbens unga danspar, de som kämpar precis som han själv gjorde före de stora framgångarna.

– Det tar lång tid att bli duktig och man måste vara väldigt fokuserad. Allt artisteri kräver mycket repetition innan det ser bra ut, säger Rachid, som själv alltid drivits framåt av en stark vilja att utvecklas.

Målmedvetenheten delar han med sin sambo och danspartner sedan 2002, Anna Suprun från Moskva. De träffades i Oslo och blev ett par både på dansgolvet och privat. Tidigare hade båda haft andra tävlingspartners och varit framgångsrika var och en på sitt håll.

Trots att Rachid och Anna en tid bosatte sig i Sverige representerar de fortfarande Norge i de stora internationella tävlingarna. Sedan två år tävlar paret på professionell nivå och bor och tränar sedan augusti förra året i London. Förstaden Sutton, där Anna och Rachid bor, vimlar av dansare, men England är inte det danscentrum det en gång var. Andra länder, som Kina, är på väg att ta över.

– Men det finns fortfarande många bra tränare i England, berättar Rachid, som verkligen gillar livet i storstaden.

Som dansland ligger Sverige i lä, enligt Rachid. När kvalitén på dansprestationerna i tv-succén ”Let’s dance” kommer på tal fnissar han och skakar på huvudet, men framhåller att han tycker att kändisarna gör ett bra jobb och att programmet fyller en viktig funktion.

– Det är bra att tittarna får se att vem som helst kan lära sig dansa!

För trots att Rachid nått toppen är det fortfarande det sociala livet vid sidan av dansgolvet som är det bästa med tävlingarna, tycker han. Att träffa likasinnade och ha roligt är trots allt själva poängen med all dans.

I dag tävlar Rachid och Anna i Englands mest prestigefyllda tävlingar och dagarna fyller de med hård träning. Proffslivet är kostsamt. Rachid och Anna drygar ut kassan genom att undervisa i Sverige och Norge.

– Både jag och Anna får hjälp av våra föräldrar och det är vi väldigt tacksamma för.

Trots att Rachid bara är 30 år måste han som dansare snart börja tänka på livet efter karriären.

– Ryggen slits väldigt hårt på grund av alla rotationer och efter 35–40 slutar man garanterat.

– Jag hoppas att jag är kvar inom dansen som tränare eller domare och jag vill gärna fortsätta hjälpa dansparen i Gävle att bli så bra som möjligt, även om jag inte kan tänka mig att starta en skola här i stan.

– Om man ska få ett tränarjobb i London gäller det att bygga upp en kundkrets och det gör man om det går bra på tävlingarna. Att bli tränare i London är ett mål för både Anna och mig. Då har man lyckats.

Mer läsning

Annons