Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irländaren som inte kan leva utan Sverige

/
  • Pedagogikprofessor Peter Gill från Cork på Irland är våldsforskare på högskolan i Gävle. Andelen kvinnor som använder våld ökar, många yngre kvinnliga artister sjunger om våld konstaterar han.

Peter Gills jobb finns i Gävle, kärleken Marianne i Skåne och sitt hus har han på en irländsk ö.
– Jag brukar säga att jag har sängar på fyra ställen - Gävle, Clare Island, Kristianstad och Ystad där Marianne har ett hus, säger Peter och skrattar.

Annons

Han är irländaren från Cork på Irlands östkust som med kärlekens hjälp kom till Sverige 1974. Och som blev kvar bortsett från några år då han, dåvarande hustrun och sönerna bosatte sig på irländska Clare Island.

När han kom till Sverige läste han pedagogik vid universitetet i Göteborg och disputerade i slutet av 1970-talet och jobbade sen på olika högskolor i Sverige.

o Hur lärde du dig svenska?

– Genom att läsa FIB-Aktuellt! Jag kom från ett hem där jag aldrig sett mina föräldrar nakna eller en naken kvinna. Jag slukade svenska "porr"-tidningar. Jag bodde i ett kollektiv i Göteborg och där fanns en fyraåring och hon och jag satt framför teven och tittade på "Fem myror är fler än fyra elefanter". Vi satt där och ljudade bokstäver tillsammans.

Ingemar Stenmark och Thomas Wassberg är för Peter urtypen för svenskar. Svenskar är ärliga och uppriktiga och vår möteskultur med stadgar och dagordning gör honom upprymd.

– Driften att nå samstämmighet är något mycket svenskt. Men det är svårt att dra ett skämt för svenskar, konstaterar han.

Han är i dag stolt över sitt svenska språk och sitt stora ordförråd. Numera rättar han till och med studenterna när de gör grammatiska fel!

Under åren på Clare Island startade han Center for Island Studies på ön, han var ordförande i ett kooperativ, han drog i gång Historical safaris på ön, familjen hyrde ut rum till besökare och så vidare. Men det var svårt att få det hela att gå ihop ekonomiskt och därför sökte han så småningom åter jobb i Sverige.

– Jag var nog den fattigaste bland de 150 invånarna på ön, säger Peter och ler.

Efter ett år i Karlstad kom han Gävle 1995 och utnämndes till professor fem år senare. I sin avhandling gjorde han en jämförande studie mellan svenska och irländska ungdomars moralbedömningar av våld. Han forskar och föreläser om våld, såväl manligt som kvinnligt.

Han är gammal rugbyspelare, numera gymmar han, springer och cyklar. Sju dagar i veckan. Längs ena långväggen i arbetsrummet hänger ett antal galgar med träningskläder. Han duschar med gympakläderna på och sen får de hänga och torka i rummet.

Han är nämligen förgymmad över att arbetsplatserna inte är utrustade med tvättmaskin, trots att anställa uppmanas att motionera.

I dag är han nog lika mycket svensk som irländare. Han kan inte tänka sig att lämna Sverige när han går i pension om fem år.

– Nej, jag kan inte leva utan Sverige, utropar han.

Däremot när han en dröm om att jobba halvtid i Gävle och starta whiskytillverkning på sin ö. En annan dröm ska bli verklighet i sommar. Då ska han segla sin båt från Mariefred och hem till Clare Island.

I dag är han på skotska ön Arran och provsmakar deras whisky tillsammans med sina söner och sen drar de vidare till Kintyre och Islay, även de whiskyöar.

Mer läsning

Annons