Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag försvarar inte brott, jag försvarar människor”

/
  • SES I RÄTTEN. Bengt Hennel ger ett lugnt, sakligt och vänligt intryck, viktiga egenskaper när det skapas förtroende och respekt mellan honom som advokat och de klienter han ska företräda. I dag fyller han 65, men har inga planer på att gå i pension. ”Så länge jag har något att ge fortsätter jag”, säger han.

Den vackra entrén pryds av mörkt, snidat trä. Det stilrena kontoret är ljust, luftigt och representabelt.

Annons

Konstigt nog arbetas det med mordbränder, våldtäkter och knivhuggningar här.

Och det är helt normalt.

Det är vad en advokat som Bengt Hennel förväntas ta itu med.

Bengt Hennel har varit advokat i snart 30 år. Han har oräkneliga gånger mött rånare, knarkare, våldtäktsmän och andra kriminella, men cynismen har ännu inte fått grogrund i honom.

– Man får förstå att det alltid är personer med problem. Jag försvarar inte brotten, utan personerna. Det går ut på att försöka ändra inriktningen på deras liv.

– Det kan vara svårt i början, men det är klienternas talan jag ska föra. Säger de att de är oskyldiga är det tesen om oskuld jag ska driva.

Tolerans är det viktigaste i sammanhanget.

– Som advokat måste man kunna hantera relationer och inte ha förutfattade meningar om någon. Jag har mognat som människa med åren och lärt mig praktisera juridiken.

Han har heller inga problem med att hålla isär privatpersonen Bengt Hennel och försvararen Bengt Hennel även om han håller sig anträffbar i princip dygnet runt. Om en klient ringer upp honom slår Bengt om till advokat på nolltid.

Läste pedagogik

Det fanns inga jurister i släkten, vad han känner till. Advokatkarriären kan han egentligen tacka en gammal skolkamrat för. Bengt läste pedagogik i Göteborg när kamraten, som läste juridik, visade vad han höll på med. Och det tedde sig plötsligt betydligt intressantare.

Studierna i Lund avslutades 1972. Fullärd, ansåg han då.

– När jag började tingstjänstgöringen tyckte jag att jag kunde all juridik. Men upptäckte redan första dan att jag egentligen inte kunde någonting alls, ler Bengt.

Bengt Hennel fyller 65 i dag och är ännu hängiven sitt yrke. Han tänker inte gå i ”riktig” pension.

– Jag har ingen anledning att lägga av för att jag får epitetet folkpensionär. Jag har fortfarande en del att ge.

Slår inte av på takten

Det är inte heller läge att slå av på takten och smygpensionera sig lite långsamt. Inte ens sommartid tar han någon längre sammanhängande semester.

– Det går inte att släppa tyglarna här på byrån. Det pågår tvister, häktningar och rättegångar även sommartid och då är jag tillgänglig.

Det kan vara svårt att koppla bort ett pågående mål på fritiden, även om Bengt tycker att han blivit bra på det med åren.

– Det är viktigt att försöka dra ned gardinen mot det som är eländigt och jobbigt med yrket. Men visst kan jag gå och fundera på hur jag ska lägga upp till exempel en plädering i ett stort mål.

Apropå genomtänkta slutpläderingar ser Bengt Hennel gärna på amerikanska advokatserier eller rättegångsfilmer.

– Jag ser på dem som den yrkesmänniska jag är. Det är ju helt artskilt från det rättsväsende jag själv verkar inom, men det är spänningen man eftersträvar.

Pratar inte juridik med frun

Bengt Hennels fru Tiina är också jurist. De möttes på en kurs och arbetar sedan tio år tillsammans. Men de snackar inte hemma om pågående mål eller juridiska knivigheter.

– Nej, och det är ingen överenskommelse, det blir bara så. Men min son Michael är snart klar jur kand och han ventilerar gärna olika frågor så i det hänseendet pratar vi juridik.

Till en början ägnade sig sonen åt historia och ville ”absolut inte” bli jurist.

Man anar ett belåtet, och varmt, leende hos pappa över att studierna tog en annan riktning.

Sån är jag:

Mer läsning

Annons