Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars har gjort slut med sina hemliga kompisar

/
  • EN NY MÄNNISKA. I dag är Lars Eliasson helt drogfri sedan många år, men fort                              farande är det en dag i taget som gäller för honom: ”Man måste vara ödmjuk”, säger han.  Foto: Britt Mattsson
  • TYKOZ BRAVADER 1989. Lars Eliasson spelade trummor i bandet och står längst fram på bilden. Medlemmarna intervjuades i Arbetarbladet inför Hollandsturnén som de gjorde hösten 1989.

Utanpå fasaden: En framåt kille som jobbade, spelade hockey och var med i ett rockband.

Innanför: En narkoman som tog amfetamin morgon, middag, kväll och ljög för sig själv under många, långa år.


– Det känns helt absurt att tänka tillbaka på den där tiden, säger Lars Eliasson, drogfri sedan nio år.

Annons

Han lever ett nytt liv i dag, med nolltolerans mot droger och alkohol, men det har tagit tid att komma tillbaka till verkligheten efter alla år som knarkberoende.

– Jag levde dubbelliv under många år, berättar Lars Eliasson, som länge försökte intala sig att narkotika inte var något som helst problem för honom.

Hemma i Hofors spelade Lars trummor i rockbandet Tykoz Bravader, hockey i HIK (numera HHC) och fotboll i HAIF. När han flyttade till Sandviken 1989 började han spela hockey i SIK:s B-lag i division 4.

Under alla år var alkoholen och amfetaminet Lars hemliga kompisar.

– I början var allt bara positivt. Narkotikan gav mig öppna sinnen och gjorde mig aktiv, driftig och nyfiken, men med tiden blev verkan precis den motsatta, berättar Lars.

Efter åratal av förnekelse insåg Lars att knarket hade kopplat greppet om honom. Han mådde dåligt, både fysiskt och psykiskt, och en vacker dag insåg han att han måste välja: Livet eller drogerna. När Lars Eliasson väl bestämt sig fick han draghjälp av en gammal kompis som lagt av med knarket. Lars hittade till Anonyma Alkoholisters, AA:s, självhjälpsgrupper och det är dem han har att tacka för sitt nya liv.

För sex år sedan träffade Lars sin Nina och i dag har paret en son på 3,5 år.

– Livet just nu är bara jobbet och familjen, säger Lars och verkar alldeles nöjd med tillvaron.

– Att bli drogfri samt få barn är det bästa som hänt i mitt liv.

Men visst blir familjelivet lidande när Lars under veckorna måste resa land och rike runt och jobba åt en mängd olika arbetsgivare vid sågverk, pappersbruk och andra industrier som behöver hans tjänster som montör och visst hoppas han att det en dag ska bli mer tid för friluftslivet och fisket som han älskar.

Att någon dag ta ned trummorna från mammas vind och börja spela med gamla bandet igen är en annan dröm som kanske blir verklighet om alla killarna vill.

– Tiden med bandet var bra och vem vet, kanske blir det en återförening framöver, säger Lars.

En annan önskan är att få bosätta sig närmare naturen, gärna i närheten av barndomens Hofors.

– Jag har alltid velat ha en stuga. Det räcker med ett litet krypin någonstans, bara så att man kommer ifrån vardagen och stan för ett tag.

Mer läsning

Annons