Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria lyssnar på barnen

/
  • VILL BARNENS BÄSTA. Sedan 2002 har Maria Pärssinen jobbat på familjevåldsroteln. ”Fängelse är inte alltid den bästa lösningen”, säger hon.

Familjevåldsutredaren Maria Pärssinen började som polisaspirant i Sandviken 1981.

– Lite spännande var det. Det var inte så många kvinnliga poliser före mig där, och så var jag bara 22, säger hon.

I dag fyller hon 50 år.

Annons

På den inglasade altanen har Maria Pärssinen sin oas. Utanför syns poolen med sjöutsikt.

– Jag har inte tid att ha en sommarstuga, jag får ha den hemma i stället, säger hon.

Nu bor hon i Hofors, men efter Polishögskolan i Stockholm valde hon att flytta till Sandviken.

– Det var den polisstationen man kunde söka till som låg närmast Edsbyn, där jag kommer ifrån, berättar Maria.

Sedan dess har hon haft flera olika jobb inom polisen i Gävleborgs län. 1995 blev hon närpolischef i Ockelbo. På den lilla stationen jobbade Maria och två manliga poliser. En av dem var dessutom betydligt äldre än henne.

– När folk kom in till polisen vände de sig till honom och tog för givet att han var chef, säger hon.

Som familjevåldsutredare är hon numera specialiserad på att förhöra barn.

– Barn känner om man lyssnar och om man tror på vad de berättar. Om man inte tror på dem kommer de aldrig att berätta, säger Maria.

Svårast är det med de riktigt små barnen. En treåring har ett ordförråd på omkring 300 ord.

– Inte alla når upp ens till det. De har inte hunnit få ett språk, säger Maria.

För att kunna förstå vad barnet pratar om hämtar hon bakgrundsinformation från de vuxna omkring.

– Barn kan berätta om en person de känner och bara säga namnet. Då ska jag veta vem det är, jag kan inte hålla på och fråga barnet om sådana saker, säger Maria.

Våldet ute på gatan känns som att det är kraftigare i dag än när hon började som polis. Men om våldet i hemmen ökar, eller om det snarare handlar om ett mörkertal som kommer fram, vet hon inte.

– Jag vill tro att det handlar om att vi är mer benägna att anmäla våldsbrott i dag. Vi är mer informerade och ser resultat från polisens utredningar, säger hon.

En fällande dom är inte alltid det bästa resultatet, menar Maria.

– Jag vill veta vad som har hänt, komma så nära sanningen som möjligt. Barnen vill inte att deras föräldrar ska hamna i fängelse, det kan finnas andra lösningar som är bättre, säger hon.

Att som polis möta medier kan vara tufft ibland.

Maria har lärt sig av erfarenhet att bestämma sig för var gränsen går.

– Man vill skydda den som blivit utsatt för brott. Ibland sitter man på mycket information som man bara inte kan lämna ut. Det är frustrerande, säger hon.

Jobbet som polis är oförutsägbart och sitt uppdrag som ledamot i kommunfullmäktige får hon ofta prioritera bort.

– Om jag precis får någon anhållen eller häktad måste man vara kvar på jobbet, säger hon.

Till hösten har hon avslutat distanskursen i förhörsmetodik och då blir det förhoppningsvis lite lugnare, tror Maria. Men trots att jobbet är tufft, inte minst de senaste veckorna, får hon ut mycket av det.

– Det sporrar mig att träffa barn varje dag. De kan komma på saker som jag aldrig hade tänkt på, säger hon.

I början av 1990-talet var Maria runt på skolor och pratade om polisjobbet och om lag och rätt. Nyligen mötte hon en tjej som hade lyssnat på henne – nu är hon polisaspirant.

– Det måste ha varit mig hon blev inspirerad av, skrattar Maria.

Mer läsning

Annons