Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marie visste tidigt vad hon ville arbeta med

/
  • EN ROLIG DAG PÅ JOBBET. Tiken Chuna fick en dramatisk första valpning. Nummer ett kom ut som den skulle hemma, men nästa valp fastnade och fick hjälpas ut av Marie på distriktsveterinär mottagningen i Valbo. Här har trean också tittat ut, och man väntar på en fjärde. ”Det händer inte så ofta att vi får vara med på valpningar”, säger Marie förtjust.
  • VAR ÄR MATEN? Chuna är en tik av rasen russkiy toy. Hennes nyfödda valpar är inte större än möss där de kravlar omkring i blindo under hennes mage.

Chuna slickar och slickar om och om igen på sina nyfödda valpar. Den tredje är bara några minuter gammal och veterinären Marie klipper av den lilla, tunna strängen till moderkakan.

Annons

Syskonen piper och gnyr, knappt hörbart, och hasar långsamt omkring i blindo i korgen.

Den treåriga tiken Chuna fick en dramatisk förlossning med sin första kull.

Den första valpen kom ut utan problem, men nummer två fastnade. Det blev ilfärd till distriktsveterinärmottagningen i Valbo där Marie och hennes kollegor hjälpte Chuna att få ut sin unge.

Nummer tre slank ut strax innan vårt besök, och nu väntar man andäktigt på en fjärde.

– Visst känns det som om det finns en till därinne? säger Marie och matte nickar upphetsat.

Höjdpunkt

För Marie Lektonius, som varit veterinär i ett år, är det här en av höjdpunkterna i jobbet.

– Valpningar händer inte varje dag, det är ju bara när det blir problem vi blir inblandade. Och rasen var ny för mig.

Det är mest katter och hundar och andra små husdjur som kommer in på mottagningen för rutinbehandlingar som vaccinationer eller provtagningar.

Men vissa dagar bjuder på överraskningar. Dagen innan kallades Marie hem till en febrig och lite halt alpacka, som troligen led av biverkningar efter en vaccination.

Visste tidigt vad hon ville bli

Marie är uppväxt på bondgård i Tierp. Föräldrarna var mjölkbönder och förutom korna hade Marie hästar, katter, kaniner och marsvin.

Någon gång på högstadiet bestämde hon sig för att bli veterinär. Det blev naturprogrammet på gymnasiet och på tredje försöket kom hon in på veterinärutbildningen i Uppsala.

På höger skuldra har hon en vacker häst tatuerad och nu finns det plats för en egen igen, i stallet intill det nybyggda huset utanför Kyrkbyn i Tierp. Och kanske en ponny till tvillingarna Stella och Lilly.

Men de har andra önskemål.

– De vill ha en svart hund. Det pratar de om hela tiden, ler Marie.

Rädd för spindlar

Marie verkar inte bara ha rätt handlag med djur, utan också rätt sinnelag för sitt jobb med människor.

– Man ska trevlig, men ändå bestämd. Djurägare kan ju ha egna idéer men då får man lugnt säga vad man tycker att de ska göra.

Finns det något djur hon är rädd för?

– Spindlar! Men jag hoppas att de ägarna vänder sig till en expert!

Mer läsning

Annons