Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mästare på livspussel

/
  • Micael Friberg från Gysinge är deltidsbrandman på räddningstjänsten i Österfärnebo.

Micael Friberg från Gysinge är en mångsidig man.

Han är valsverksarbetare, brandman, fotbollsdomare och hockeyförälder. Bland mycket annat.

Vilket har gjort honom till Mästarnas mästare i en särskild gren: Att lägga livspussel.

Annons

Micael Friberg är arbetssökande just nu. Han fick gå från finvalsverk 73 vid nyår i samband med Sandviks neddragningar.

Men ärligt talat är det svårt att förstå hur han någonsin har hunnit med ett heltidsjobb, utöver sina andra åtaganden.

– När jag hade jobb på Sandvik var jag ledig var fjärde vecka, så jag pusslade in brandjouren den veckan, säger Micael.

Vi ses på brandstationen i Österfärnebo. 16 personer är anställda här på deltid, tolv som turas om att ha beredskap och fyra i "poolen". Brandmännen åker även på livshotande sjukvårdslarm när ambulansen är mer än 20 minuter bort, vilket den oftast är här nere.

Micael har nyss hjälpt en kollega att göra rullmattetestet; den årliga fysprövningen som brandmän måste göra för att visa att de orkar med den över 20 kilo tunga utrustningen för rökdykning.

Dagen innan var han i Stockholm och spelade rinkbandy-SM för brandmän.

– Jag åkte med killarna från stationen i Gävle, där finns ju en massa gamla elitspelare i hockey och bandy. Men vi åkte ut, fick stryk med 7–4. Jag är målvakt. Förra veckan spelade jag riksmästerskap med oldboyslaget.

Efter vårt samtal ska Micael se till att 15-åringen Eric kommer iväg till hockeyträningen i Valbo med mat i magen. Till natten ska han döma fotboll under Tidningscupen i Sandviken, förhoppningsvis sova någon timme och äta frukost och sen varva ungdomshockey och fotbollscupen hela dagen.

Det har blivit väldigt mycket bilåkande i Micael Fribergs hektiska liv.

– Jag är uppväxt i Gysinge så jag är van att pendla; till skolor, matcher, jobb. Det är inget problem. Mat är däremot ett ständigt problem, att hinna laga och äta, skrattar Micael.

Halv sju på söndag morgon saktar ekorrhjulet ned farten; då blir det avresa till Riga för födelsedagsfirande med barnen och flickvännen.

Nästa helg är det dags för den årliga fotbollsdomarkursen på två dagar.

– Vi gör regelprov, löptester, uppdateras på nyheter och nya tolkningar av regler, det är alltid något nytt att tänka på.

Därefter drar säsongen igång med träningsmatcher i distriktet.

Micael Friberg började döma sent i livet, som 35-åring, för att han älskar fotboll och ville ha en anledning att hålla sig själv i form.

– Hade jag vetat hur otroligt kul det är hade jag börjat mycket tidigare! Men det var nog många som blev förvånade, jag var inte känd för att ha någon bra relation till domare. Som spelare var jag ett svin på plan, eller... vi kan säga att jag var engagerad, med en väldigt öppen trut, skrattar Micael.

– Jag älskar att vara matchledare. Det bästa som finns är att få acceptans för ett domslut som upprör. Att med några snabba ord förklara läget och få spelarna med sig. Jag skulle gärna gå vidare och utbilda mig till förbundsdomare, men jag är nog för gammal nu.

Och när publiken skriker och skäller?

– Då bryr jag mig inte, oftast beror det på okunskap om situationen och reglerna.

Micael är separerad sedan flera år och har sönerna Eric och Alex hos sig två veckor åt gången. Deras mamma bor i Österfärnebo.

– Det fanns inget alternativ till delad vårdnad och därmed är jag kvar i Gysinge. Men det är absolut ingen uppoffring; jag älskar min tillvaro och lever här och nu.

Mer läsning

Annons