Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu ägnar han tid åt sig själv

/
  • I början av 90-talet blev Fakhroddin Fani landstingspolitiker, sedan kommunpolitiker och satt förutom i fullmäktige bland annat i styrelserna för kultur- och fritidsnämnden, symfoniorkestern och det kommunala bolaget som drev Konserthuset. Men mitt i alltihop mådde Fakhroddin inte så bra.

Fakhroddin Fani befann sig i den politiska hetluften. Dess utom var han superengagerad i Gävles kultur- och föreningsliv. Men han hoppade av och drog sig undan.
– Jag längtade efter mig själv, säger han.

Annons

Enligt alla officiella papper blir Fakhroddin Fani 60 år i dag. Men egentligen fyllde han för snart två månader sedan, 19 januari.

– Det var en slarvig passpolis i Iran som översatte mitt födelsedatum fel, berättar han.

Därför har han redan firat med sin familj och några av sina närmsta vänner.

– Men på Facebook brukar det bli liv 10 mars, ler han.

Vi träffas på Arbetarbladets redaktion i Gävle. Det blir enklast så tycker Fakhroddin som sedan en tid tillbaka vårdar sin 87-åriga mor hemma.

Ett brinnande engagemang går som en röd tråd i Fakhroddins liv. Han växte upp i staden Shiraz i Iran.

– Jag tillhör generationen som förberedde revolutionen i Iran. Det har präglat min karaktär, säger han.

Samtidigt som han gick målerikurser för en mästare höll han på med underjordisk aktivism mot shahen. Han distribuerade regimkritiska flygblad, blev arresterad, torterad och satt två år i fängelse.

– Men jag har alltid haft en mer poetisk än politisk hjärna. Det som kom efter shahen, prästerskapet, blev inte bättre.

– Jag har aldrig varit sympatisör av något iranskt parti, däremot tagit ställning mot regimer.

Till Sverige kom Fakhroddin 1980. På den tiden var det inte svårt för iranier att få uppehållstillstånd. Fakhroddin fyllde i en blankett och några veckor senare var det klart.

I Iran var han halvägs in i en byggnadsteknisk utbildning. Men i sitt nya hemland valde han konsten och 1983 flyttade han till Gävle för att gå konstlinjen.

– Jag ville ju ändra världen och det kunde man inte göra som arkitekt tyckte jag.

Under studietiden började han också arbeta som tolk och blev den första hemspråksläraren i stan.

Han startade Iranska föreningen och Gävle Internationella Kulturförening, blev ordförande i närradioföreningen och blåste även liv i Svenska freds lokalavdelning.

– Det är jag stolt över. Under 70-talet var jag intresserad av beväpnad befrielsekamp men under 80-talet blev jag pacifist. Jag tror på icke väpnad kamp.

Fakhroddin blev också politiskt aktiv för Vänsterpartiet – utan att bli medlem.

– Jag ville ha det så för att behålla min intellektuella frihet. Jag är egentligen ingen partimänniska.

I början av 90-talet blev han landstingspolitiker, sedan kommunpolitiker och satt förutom i fullmäktige bland annat i styrelserna för kultur- och fritidsnämnden, symfoniorkestern och det kommunala bolaget som drev Konserthuset.

Men mitt i alltihop mådde Fakhroddin inte så bra.

– Jag kände att jag förträngt mycket av det mitt hjärta ville att jag skulle syssla med. Jag saknade den konstnärliga, poetiska biten.

Hösten 2004 lämnade han alla politiska uppdrag och så småningom även sina föreningsuppdrag.

– Media letade efter konflikter men sanningen var att jag var trött och less på att förankra allt i en demokratisk organisation. Jag ville hitta tillbaka till mitt personliga skapande.

Han gjorde en uppmärksammad dokumentär om rödkåkarna i Norrsundet och fick 2006 kommunens kulturpris för sitt mångåriga uppdrag inom Gävles kulturliv.

Efter det har han inte varit så synlig utåt.

– Jag har byggt om ett hus i Valbo och det har tagit mycket kraft och tid. Ett tag gjorde jag lite keramik men nu ägnar jag mig mest åt skönlitteratur.

Han skriver noveller, dikter och översätter texter från persiska till svenska och tvärtom.

– Pennan går och jag känner att mina filosofiska luckor börjar fyllas. Visst kan jag längta tillbaka till alla aktiviteter men tiden räcker inte till. Jag måste nog acceptera att det är den här takten jag ska jobba i just nu.

Mer läsning

Annons