Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är Kajsa bra på att säga "ja"

/
  • Kajsa Cedervall Westerman firar sin 50-årsdag med att bjuda in till öppen lägenhet.

När Kajsa Cedervall Westerman hade fyllt 40 bestämde hon sig för att börja säga mer "ja" till allt möjligt. Nu senast blev det fem veckors sommarjobb i Berlin, som hon kom hem från bara några dagar före sin 50-årsfest i dag.

Annons

Att Kajsa och hennes man Stefan hamnade i Berlin var inget de hade planerat.

Men när frågan dök upp om Kajsa ville sommarjobba som kyrkoherde i några veckor, var svaret självklart ja. Så semestern från tjänsten som präst i Sandvikens pastorat blev vigd åt jobb.

Men valet att bli präst var däremot långt ifrån självklart. Efter helklassisk humanistisk linje på gymnasiet i Gävle blev det flytt till Stockholm.

– Jag gjorde som de flesta andra då och flyttade dit. Det fanns massor av jobb och jag jobbade inom långvården, som kontorist och på en ambassad.

Efter ett tag började Kajsa plugga i Uppsala. Sedan varvades andra studier med jobb i några år tills dottern Jessica föddes 1989. Då gick flyttlasset tillbaka till hemstaden Gävle, och en ny tanke dök upp hos Kajsa. Teologi. Och det blev några års teologistudier som följdes av vitt skilda jobb: lärare, utbildare, musikrecensent, körledare...

– Jag provade mig fram, men det gick trögt allting, det var något som inte kändes bra. Så när tankarna på att bli präst kom föll alla bitar på plats. Det låter banalt men det var verkligen så.

Det var ett bibelord som till slut fick Kajsa att förstå att det var präst hon skulle bli.

– Det var ungefär att man ska ta ansvar för de gåvor man fått. Då kände jag att det fick vara slut på att vänta på något, jag måste prova själv.

Efter en rad intervjuer och tester blev Kajsa godkänd av biskopen och 2010 prästvigdes hon i Uppsala.

Sedan 2,5 år tillbaka jobbar hon i Sandvikens pastorat, innan dess var hon en tid i Staffans församling och även häktespräst. Att Kajsa till slut valde prästyrket är hon glad över.

– Det är ett oerhört meningsfullt och viktigt arbete.

Och mycket arbete blir det eftersom Kajsa även är områdeschef och fackligt aktiv.

Trots det hoppade hon gladeligen på erbjudandet om att, på sin semester, vikariera som kyrkoherde i Svenska kyrkan i Berlin i fem veckor i sommar. För efter att Kajsa hade fyllt 40 hände något.

– Då började jag säga ja till mer saker, att sluta vänta på att det skulle hända något. Jag gjorde inte så mycket när jag var i tonåren, som att vara au pair till exempel, sen fick jag barn när jag var 23. Men nu finns det tid och möjlighet.

– Dessutom har jag ju kniven på strupen lite nu när jag blir 50 det finns en bortre gräns...

När det är dags att koppla av från jobbet åker Kajsa och hennes man Stefan gärna till fritidshuset i Åmot.

– Vi tar det lugnt, sitter framför brasan, badar på sommaren, promenerar. Fast inte så gärna i skogen för jag är björnrädd.

Ett annat sätt att koppla av för Kajsa är att musicera. Musik är ett stort intresse och hon är en hängiven körsångerska. Hon har varit med i flera olika körer till och från ända sedan ungdomsåren.

Nu är det dock folkmusikbandet Saftorkestern i Storvik som gäller. De repar varje vecka och har ett par spelningar varje termin.

– Sen spelar och sjunger jag med min man och hoppar in i kyrkokören ibland också.

Det där med att säga ja till mer visar sig också inom musiken. Någon frågade om Kajsa ville börja spela fiol. Jadå, det ville hon.

– Men jag är inte så bra på tekniken. Det viktigaste är att det svänger!

Mer läsning

Annons