Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Nu ska jag börja leva”

/
  • Bernard Grudzinski lämnade Polen och började ett nytt liv i Sverige, tillsammans med sin familj, för fyra år sedan.  ”Jag gillar Sverige. Jag har fast jobb, mina barn får bra utbildning, min fru får också gå i skola och vi har köpt ett eget hus.”

Bernard Grudzinski lämnade Polen och blev gårdskarl i Hedesunda. Det finns mycket han gillar med Sverige, bland annat kassabiträdena.

Annons

– Kassörskorna i affärerna är alltid glada, de säger ”tack och hej” till mig. I Polen är de bara sura och muttrar, de får kanske för dåligt betalt.

Bernard Grudzinski tog med sig familjen och flyttade till Sverige för fyra år sedan.

– När jag fick jobb i Sverige bestämde vi oss för att flytta. Vi kunde få en tryggare ekonomi och barnen bättre utbildning, här får de till exempel lära sig engelska i skolan.

Lokförare i Polen

I Polen jobbade han som mekaniker och lokförare. I Sverige jobbar han som gårdskarl på Hadeholms gård, utanför Hedesunda. Ett arbete som han trivs med. Det är fritt och han får vara ute i den friska luften.

– Jag gör allt möjligt; kör traktor, klipper gräset, svetsar, lagar gamla släp, skottar, renoverar och röjer i skogen. Det finns jobb att göra varje dag. Jag jobbar mellan klockan sju och fyra.

Gårdens ägare fick förra året ta emot Gävle kommuns byggnadsvårdpris för att det omfattande och varsamma renoveringsarbete som gjorts av 1600-talsgårdens byggnader och landskapet runt omkring.

Kan du ta åt dig äran av det?

– Lite kanske, men det är de som har planerat allting. Jag har en snäll chef. De har hjälpt mig så mycket och gett mig fast jobb. Utan dem hade vi aldrig kunnat flytta hit och få lån till huset.

Familjen Grudzinski köpte ett eget hus för ett år sedan. Beata föll för huset som har öppen spis och stora fönster i vardagsrummet, medan Bernard gillade priset.

”Jag gör som hon säger”

– Det var mycket jobb med huset, därför fick vi köpa det till ett bra pris. Beata bestämmer tapeter, färger och golv- jag gör som hon säger, han och ler.

Renoveringen pågår för fullt. Övervåningen är klar. Hallen och köket på bottenvåningen har nylagt golv. Vardagsrummet har fått en diskret björktapet på ena väggen.

– Det är mycket jobb hemma. Jag hinner inte göra så mycket annat, pustar Bernard.

Han skulle gärna vilja börja spela fotboll igen. I Polen spelade han tills han blev 30.

– Det är några killar i Hedesunda som har frågat om jag vill vara med, men jag är nog för stor, säger Bernard och klappar sig på magen.

Hustrun Beata skakar avvärjande på huvudet.

– Du är inte alls tjock.

Verkar förälskade

De verkar fortfarande väldigt förälskade, efter 20 års äktenskap. Bernard och Beata växte upp tillsammans, de bodde grannar och gick på samma dagis.

– Vi har känt varandra hela livet. När jag var 20 och hon 18 gifte vi oss och fick barn. Vi passar ihop och trivs tillsammans.

När Bernard inte kan svara på hur han är som person, rycker Beata snabbt in.

– Han är snäll och alltid glad. Och en underbar pappa, han har aldrig skrikit åt barnen. Bernard är fantastisk, summerar hon och ger honom en lång blick.

Det märks att han är stolt över sina döttrar. Natalia får fina betyg i skolan och Maja studerar just nu till psykolog.

– Flickorna har lärt sig svenska så snabbt. Språket var svårast för mig när vi flyttade hit, tycker Bernard, som pratar förvånansvärt bra svenska.

Mycket att lära sig

Bernard och Beata tycker att det fanns mycket att lära sig när de flyttade hit.

– Allting var annorlunda, hela samhället. Det tog lite tid innan vi förstod hur det fungerade med hälsocentral, skola och sådant.

De har fått en del nya vänner men det är inte helt lätt att få nya bekanta.

– Man går inte bara över till grannen och dricker kaffe, du måste ringa innan och fråga om det går bra. I Polen gör man inte det, där hälsar man på ändå. Men jag gillar Sverige, det är fint här. Det enda jag saknar i Polen är min släkt.

Hur känns det att fylla 40?

– Nu börjar jag bli gammal. Jag tänker att nu ska jag börja leva. Vi ska kanske skaffa en hund till eller en bil. Det kanske kan bli en motorcykel längre fram. Jag ser i alla fall fram emot att få resa med min fru när vi blir pensionärer.

Mer läsning

Annons