Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu slipper Malin kallas ”ung chef”

/
  • PATRON. Malin Eriksson är vd för Wij trädgårdar. Hon älskade miljön från första stund, trädgården, restaurangen och Ockelboborna. ”Jag hade inte tänkt byta jobb, men det gick fort när jag fick erbjudandet, det var så mycket Malin däruppe.”

När Malin Eriksson kom till Wij trädgårdar fick de anställda skriva ett brev till henne om sina drömmar.
– Jag hade aldrig hade stött på något liknande. De var visionärer all­ihop, trädgårdsmästarna, lärarna, personalen i restaurangen och butiken.
Nu är det hennes jobb att göra drömmarna sanna.

Annons

Malins första stora uppgift blev kronprinsessbröllopet och Byfesten.

– De sa: ”Vad bra att du kom, här har du”, berättar Malin och sträcker fram armarna i en gest. Men det var magiskt. Alla stod på tå och ville leverera. Det var bara att bocka av listorna på allt som skulle göras.

Tog ingen semester

Hon älskade arbetsmiljön på Wij trädgårdar från första stund.

– Jag tog inte semester en dag förra året. Jag har aldrig jobbat så mycket en sommar, men heller aldrig känt mig så utvilad.

Kärleken till trädgårdar kommer från mormor Lisa i Kungsgården.

– Hon är 94 år och håller fortfarande på. Hennes trädgård är fantastisk, lite engelsk, man kan gå där och knipsa vallmo, plocka jordgubbar och äta färska tomater.

Dekorerar med bock

Malins egen trädgård är kringskuren av vackra staket på en innergård i bruksmiljön i Strömsbro i Gävle. Lugn och lättskött med gångar, flera fruktträd och sin givna vinterprydnad: en stor halmbock med ljusslingor i hornen.

Kärleken till kaféer och restauranger kommer från Storvik, där hennes föräldrar drev Logårdens konditori i 20 år.

– Jag gick dit efter skolan och åt färska bullar. På semestern åkte vi ofta bort i husvagn och då testade vi alltid nya bakverk som vi skulle rösta mellan och vinnaren skulle pappa sen ha i konditoriet.

Och kärleken till Ockelbo kommer från bybornas framåtanda.

– Alla pratade så mycket om Ockelboandan, och jag undrade så vad det var. Det är när andra säger att det inte går. Då plirar de med ögonen och säger: ”Vi gör det ändå”.

Det gillar Malin. Som själv är extremt drivande och styr raka spåret mot de mål hon vill nå.

– Jag har alltid varit tävlingsinriktad. Som mellansyster behövde man visa att man kan, ler hon.

Ett talande exempel är när Malin bestämde sig för att ta fallskärmscertifikat för att bli kvitt sin höjdrädsla.

Ville hoppa först

Där andra skulle ha försökt gömma sig längst bak och hoppas på att slippa kasta sig ut, trängde sig Malin i stället fram i öppningen.

– Jag sa att jag måste hoppa först, eftersom jag var flygrädd och ville ut.

De idéer som för de flesta stannar vid en tanke, blir framgångsrika projekt i Malins händer.

En amerikan ville under en födelsedagsfest skänka hennes granne två japanska wagyu-kor.

Fick åtta embryon

Det kostade dessvärre för mycket att ta över levande nötkreatur till Sverige. I stället skickade vännen åtta embryon i en termos. De fick surrogatmammor och blev en besättning som grannen och Malin med sin man hoppas ska växa sig allt större.

Var korna finns vill hon inte berätta. Rasen har ett extremt värdefullt, välsmakande och eftertraktat kött som kostar upp till ett par tusen kronor kilot att köpa i saluhallarna.

Malins drivkrafter hade kunnat bära henne till en karriär i näringslivet långt utanför Gästrikland.

Det finns bara ett hinder för det. Men det är tillräckligt högt.

– Jag är så otroligt hemmakär!

Sån är jag:

Mer läsning

Annons