Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Östgöten "Hagge" har blivit en riktig SAIK:are

/
  • I trädgården hemma hos Henrik Hagberg syns tydliga spår att det finns ett stort sportintresse i familjen.

Sport, sport, och så lite mer sport. Ungefär så kan man sammanfatta bandyprofilen Henrik Hagbergs intressen. Men så har han det i blodet också efter sin pappa – både bandyn och favoritlaget i Premier League.

Annons

De två år som Henrik ”Hagge” Hagberg och hans sambo Sofie Lindell tänkte bo i Sandviken har nu blivit 17 år.

Henrik kom som 23-åring till SAIK Bandy och hade då skrivit på ett tvåårskontrakt. Men kontrakten med klubben har avlöst varandra och nu har familjen rotat sig i Sandviken.

– Sofie längtade tillbaka hem i början, det har varit jobbigare för henne. Men nu har vi båda jobb och barnen går i skolan och har kompisar här. Vi trivs bra här.

Henrik Hagberg är sportkillen personifierad som barn höll han på med tre olika sporter: fotboll, ishockey och bandy. Hans pappa var lika sportintresserad och var själv aktiv utövare.

Men bandyn var ändå inte förstavalet för Henrik. Det var pappa Stefan som föreslog att han skulle prova. Skridskoåkningen hade han ju redan från hockeyträningarna. Eftersom Henrik är född och uppvuxen i Vadstena blev det spel i IFK Motala Bandy, Motala ligger någon mil från Vadstena.

– Jag var lite liten till växten, men bra på skridskor så bandy passade bra.

När Henrik var i 15-årsåldern valde han bort hockey och fotboll. Bandylaget han spelade i var ett bra gäng, både spelarna och ledarna.

– Vi hade ett skitroligt lag i bandyn. Sen var det gnäll från hockeyn om jag valde en bandycup före hockeyn, och de kallade bandy för kärringsport. Jag tröttnade på hockeyn, helt enkelt.

Som 16-åring fick han plats i Motalas A-lag där han blev kvar tills SAIK hörde av sig 1998. Valet stod mellan SAIK och Bollnäs, som också var intresserade. För att vara kvar i Motala var just inget alternativ.

– Vi var ju i högsta serien, men var rätt dåliga. De satsade inte heller lika mycket som SAIK, så det blev Sandviken.

I SAIK fanns dessutom flera spelare som Henrik redan kände genom juniorlandslaget och U-landslaget, bland andra Magnus Muhrén och Daniel ”Zeke” Eriksson.

Det blev elva år som spelare i SAIK, och mellan 1998 och 2006 var han även ordinarie i bandylandslaget. Under åren har det blivit en mängd matcher, och minnen förstås, även om det inte är något speciellt som sticker ut.

– Det är svårt att komma på något, men alla finaler som vi har vunnit har varit roliga. Och matcherna mot ryska Vodnik var alltid något speciellt. Det var täta, tuffa och roliga matcher.

Efter de elva åren i SAIK försvann motivationen för bandy. Henrik blev trött på det rent allmänt, beskriver han. Till slut kom han och klubben överens om att inte skriva något nytt kontrakt och det blev två års paus. För 2011 kom han tillbaka efter en förfrågan från dåvarande sportchefen Daniel ”Zeke” Eriksson. Tiden som spelare var dock över nu klev Henrik in som lagledare.

– Jag sköter allt möjligt som logistik, bokar mat och resor vid cuper och matcher, ser till att allt finns på plats, sköter kontakterna med förbundet, tillsammans med Charlotta på kansliet. Och är det någon som vill ha hjälp att knyta skridskor så gör jag det också. Kan jag underlätta för någon så är det inget problem för mig.

Under de två åren utan bandy hann Henrik börja sakna lagkänslan.

– Det är kul att umgås med likasinnade och prata med folk i alla åldrar. Jag kan ta en fika med Mats Mossberg som är över 60 och sedan snacka med EP (Erik Pettersson, reds. anm) och de andra unga killarna och får höra vad som händer i en 20-årings värld.

Många i laget umgås även på fritiden, särskilt när det är dags för match i den engelska ligan, Premier League. Manchester United är laget i Henrik Hagbergs hjärta, och har varit det sedan barnsben.

Även i det valet hade Henriks pappa ett finger med i spelet...

– Farsan höll på dem, så jag fick välja under pistolhot ungefär, berättar han och skrattar gott.

Mer läsning

Annons