Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pension stoppar inte Guillou

I 13 år har Jan Guillou sysslat med vad han kallar vår tids värsta sanning

det heliga kriget. Innan dess ägnade han sig åt ett tioårsprojekt om det kalla kriget. När pensionsåldern nu inträder håller han som bäst på att författa sina yrkesmemoarer.

Annons

– Om inte jag skriver min egen version nu, kommer någon 25-årig moderat doktorand att göra det om 15 år när jag inte kan försvara mig. Då är det bättre att göra det så länge maskinen fungerar, säger han och skrattar.

Men 65-årsdagen betyder inte att Jan Guillou slutar arbeta.

– Det som bestämmer över mitt skrivande är om hjärnblödningen kommer eller inte.

Att han skriver sina memoarer nu beror även på att han inte har hunnit tidigare. Men det blir inga historier från det privata livet.

– Yrkeslivet räcker gott och väl, säger han.

Under de 42 år som Jan Guillou har varit verksam skribent har det hänt mycket. Som ung journalist på tidningen Folket i Bild fick han chansen att skriva om den fruktansvärda tillvaro som rådde på internatskolan Solbacka läroverk där han själv var elev under några år på 1950- och 60-talet. Artiklarna fick stort genomslag och ledde till att skolan stängdes. Därefter har det blivit många fler avslöjanden. Vissa har han prisats för, andra pågår ännu. Och Jan Guillous engagemang för att bekämpa orättvisorna i samhället har inte blivit mindre med åren. På senare år har det till stor del handlat om kriget mot terrorismen.

– När Sovjetunionen gick under och Warzawapakten upplöstes, uppstod frågan vad vi skulle ha Nato till. Redan 1991 började man i London och Bryssel prata om att Nato behövdes i alla fall, för att möta hotet från islam. Jag förstår att man kan förinta Sovjetunionen med kärnvapen, men jag förstår inte hur man kan angripa en religion med kärnvapen.

Trots att ämnet fortfarande är aktuellt blir det inga fler böcker som inlägg i debatten. I och med den senaste romanen Men inte om det gäller din egen dotter är sista raden skriven, enligt Guillou. Boken handlar bland annat om Saudiarabiens roll i kriget, och om att de verkliga skurkarna är de stormrika saudiska prinsarna och inte de män som vi kallar terrorister som befinner sig i de afghanska bergen.

– Ja, för var skulle annars pengarna komma ifrån? frågar han.

Ett av Guillous mål med skrivandet är att verka som en ögonöppnare och nå fram till läsarna. För det mesta lyckas han och det är sällan han ligger på latsidan. När arbetet med yrkesmemoarerna är färdigt funderar han på att ta sig an Europas historia de senaste 100 åren.

– Ja visst, och det kommer jag att få anledning att obönhörligen bekanta mig med när jag går igenom mitt tio meter långa arkiv säger han och citerar Nils Ferlin:

– ”Gud må förlåta mig somliga rader.”

Lena Wreede/TT Spektra

lena.wreede@ttspektra.se

Mer läsning

Annons