Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisen som öppnade sybehörsbutik

/
  • sadlade om. Birgitta Skoglund sadlade om från polis till tygförsäljare och trivs ypperligt. I bakgrunden syns huset där hennes affär finns.
  • trivs. Här i sin affär trivs Birgitta Skoglund, den före detta polisen som sadlade om från hårda brott till mjuka tyger.

Birgitta Skoglunds senaste 20 år i yrkeslivet är en total kontrast mot de första 20.
Hon började som polis, ordningspolis och trivdes bra med det. Men när jobbet blev mer skrivbord och papper än att träffa människor slog hon bakut.
Då blev det tyger och sybehör i stället!

Annons

Att komma in i Birgittas tygaffär i Storvik är som att gå tillbaka i tiden. Här finns allt i sybehörsväg man kan önska sig. Det är tyger och grejer överallt, det är bara att låta blicken glida över hyllorna. I flera rum dessutom.

– Allt kan vara bra att ha, säger Birgitta, men erkänner att hon nog borde gå igenom lagret och rensa.

– Tänk om jag fick en stroke, vem skulle ta hand om det då, säger hon och slår ut med armarna.

Det är svårt att tro att Birgitta för 20 år sen var polis.

– Så länge jag var ordningspolis var det okej, men jag insåg att jag var på väg att bli utredare och jag är ingen pappersmänniska. Då blev jag litet desperat.

Som nyexaminerad polis i början på 1970-talet var Birgitta och hennes kvinnliga klasskompisar litet av pionjärer. Hon hamnade i Söderhamn som den första kvinnliga polisen där.

– Dit kom jag med två resväskor och fick bo i en lånad etta.

Det tog ett tag innan Birgitta fick yttre tjänst, först sattes hon att administrera ”skitärenden, rent ut sagt”, men sen fick hon möta ”buset” ute på stan.

– Jag trivdes med jobbet och ”buset” var hanterligt, det var mest fylla på den tiden, konstaterar hon och säger i samma andetag att hon absolut inte skulle vilja vara polis i dag när våldet är grövre och drogerna fler.

Men visst var hon med om hemska tillbud, det värsta var när kollegan blev knivskuren i ryggen när de skulle hämta en psykiskt sjuk man i en trappuppgång.

– Då fanns ju inte mobiler, så jag måste tillbaka till bilen för att larma efter folk, hon ryser litet vid minnet.

De fick undsättning och kollegan klarade sig från svårare skador.

Det blev några år i Uppsala och sen Sandviken, där både hon och hennes dåvarande man var poliser.

1988 blev hon barnledig och kom sen aldrig tillbaka. I stället fick hon syn på Margits Manufakturaffär och när Margit Jernberg skulle sälja då tog Birgitta över. Sytt har hon nämligen alltid gjort.

– När jag var liten sydde jag dockkläder och sen kopierade jag kändisarnas kläder från Bildjournalen och gjorde egna mönster och sydde upp.

Självklart sydde hon kläder till sina egna barn. Men nu syr hon inte kläder längre. Däremot tar hon emot plagg som behöver ändras, hon byter blixtlås och klär om dynor.

För att få lite bättre balans på jobb och fritid har hon numera dragit ned på öppethållandet. Men hon tillbringar många timmar i veckan i sin affär.

– Det blir en livsstil. Jag är säkert kvar här om fem år, jag gillar att jobba.

Mer läsning

Annons