Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rörbergs flygplats fick Marina att bli politiker

/
  • SMULTRONSTÄLLET. Centerpolitikern Marina Alfredsson-Bror vistas gärna i naturen kring gården i Rörberg där hon bor med sin familj. Favoritstället är området kring den numera vattenfyllda lertäkten som hörde till Björksätra tegelbruk som låg alldeles intill en gång för länge sedan.

Centerpartiets Marina Alfredsson-Bror har bara fem år i politiken och kanske hade hon aldrig hamnat där om det inte varit för Rörbergs flygplats ett stenkast från hennes hus.

– Flygplatschefen trodde att vi skulle ta ner vår skog utan protest. Då tändes min låga!

Annons

Marina Alfredsson-Bror bor mitt emellan grustaget och flygplatsen. Till gården hör några hektar skog och när Marina och hennes sambo ombads ta ned ett område med träd som skymde sikten från flygledartornet blev hon riktigt uppretad.

– De tog för givet att vi bara skulle börja såga. ”Att man inte kan göra nåt”, klagade jag till flygplatschefen. ”Jag är bara tjänsteman, du får gå till politikerna”, svarade han och det där eldade upp mig!

Gick i politikerskola

Trots att kommunen senare kompenserade dem med en annan skogsbit kände sig Marina överkörd som privatperson och den känslan gillade hon inte. 2005 gick hon Centerns politikerskola och till valet 2006, liksom 2010, stod hon som andranamn på listan till Gävle kommunfullmäktige.

– Centern låg mig varmast om hjärtat, förklarar hon sitt val.

– Jag var politiskt ointresserad tidigare, men pappa var socialdemokrat och fackligt aktiv hemma i Hofors, så kanske fanns det ett frö som låg och grodde.

Långtidssjukskriven

Och visst har det funnits mycket i tillvaron som Marina velat ändra på. Genom sitt arbete inom omsorgen har hon genom åren sett och upplevt mycket som gjort henne ledsen. Funktionshindrade som nekas hjälpmedel. Äldreomsorg som är mer förvaring än värdigt liv. Och stressen inom hemtjänsten, den som alldeles höll på knäcka henne och gjorde henne långtidssjukskriven i början av 2000-talet

– Arbetsförhållandena där förutsätter att både jag som jobbar och den som tar emot hjälpen är robotar! säger hon upprört.

Gnället pyser ut

Samtidigt blev hon trött på alla som bara gnällde utan att göra något, väl medveten om att hon ibland var en av dem...

– Jag har nog hållit lite för mycket inom mig förr, men nu pyser det ut. Vid 50 vågar jag säga vad jag tycker! säger Marina.

– En del kan nog uppfatta mig som vass, men det är inte min avsikt. Jag vill bara göra min röst hörd.

Längre än till kommunfullmäktige tänker Marina Alfredsson-Bror inte sträva; riksdagen lockar inte alls.

– Köksbordsdemokratin står mig närmast och det är på hemmaplan jag har störst chans att göra ett bra jobb.

Ett paradis i Rörberg

Valrörelsen är över för den här gången men det finns inte mycket tid för Marina att pusta. Hon flyger och far mellan jobbet, sammanträdena och sin 88-åriga mamma, som bor på ett äldreboende inne i Gävle. När Marina är ledig är hon allra helst hemma i Rörberg.

– Här kan jag sparka av mig finskorna och leva lantliv.

Dottern Caroline bor i ett hus ett hundratal meter bort, alldeles intill Marinas eget lilla paradis, den gamla lertäkten där tegelbruket som tidigare låg på platsen hämtade sitt material och som numera är vattenfylld.

– Här brukar jag sitta och se solen gå ned om sommarkvällarna. Det här är mitt ställe på jorden.

Mer läsning

Annons