Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Ta dan som den kommer!”

/
  • NÖJD MED LIVET. Inga Persson i Årsunda fyller 100 år i dag. ”Du ska gå upp på morgonen, ta dan som den kommer, och så sover du ordentligt på natten och sen tar du nästa dag”, är hennes kloka livsråd.

När Inga var 43 år, byggde hon och maken Kalle sitt eget hus längs Främlingshemsvägen i Årsunda.

Först som 99-åring flyttade hon därifrån, och in på serviceboendet Vallgården.

– Nu står huset tomt. Men jag var där förra veckan och hämtade hit lite mer saker.

Annons

Inga vill gärna ha människor runt omkring sig, och tycker att rummet hon fått ligger lite långt bort från sällskapsrummen på Vallgården. Men hon är tålmodig.

– Man kan väl inte få allt på en gång heller, säger hon.

Inga är född i Årsunda och gick i skolan i Berga i sex år. Det var några kilometer genom skogen dit.

– Vi gick barfota i hjulspåren där det var mjukast, minns Inga.

Lärarinnan var halt och snäll.

– Vid jul klädde hon sig i tomtekläder och bjöd på godis. Hon hade ingen tomteluva men fick låna min röda toppluva.

Piga vid 16

Vid 16 blev Inga ”bonnpiga”. Halv sex varje dag var det bara att stiga upp och mjölka kossorna, söndag också förstås. Men det hindrade inte att det blev dans på lördan.

– Nej, vi cyklade till Jäderfors och dansade. Det var hemskt roligt.

Inga minns en annan gång hon var ute och cyklade.

– Det var i skogen borta vid vägen till Bovik. Jag kom och cyklade och plötsligt dök det upp en karl som skulle stoppa mig. Det fanns ingen i närheten och inga hus så jag blev rejält rädd och ville inte stanna. Han fick nästan slita mig av cykeln. De hade visst lagt en sprängladdning längre fram, skrattar Inga.

Vid 32 gifte hon sig med Kalle och fick sonen Rolf. Inga blev hemmafru, men fortsatte att åka runt och hjälpa bönderna runt omkring vid behov.

Familjen var bland de första i Årsunda med både transistor och tv-apparat.

– Åh, vad det kom folk och skulle titta, huset var fullt. Det var ju nästan inga program, men vi tittade ändå.

Husfru åt Göransson

Inga var husfru åt Sigrid Göransson hennes sista år, sondottern till grundaren av Sandvikens jernverk.

– Sigrid var hemskt snäll. Det kom en massa ”storgubbar” till verket på besök. ”Åh, hur ska jag tordas bjuda dem på kaffe?” frågade jag Sigrid. ”De är precis samma folk nu som innan de fick sina titlar”, svarade hon.

En annan ”storgubbe”, biskopen i Uppsala, Ragnar Persenius, passade på att komma och gratulera Inga med en blomma när han besökte Årsunda nyligen.

– Han var hemskt trevlig han också, alldeles vanlig, berömmer Inga.

Har åkt mycket buss

1963 avled Sigrid Göransson och Inga gick en samaritkurs på Västerberg.

Efter det jobbade hon både på sjukhem för äldre i Sandviken, men åkte också runt och hjälpte folk hemma. Mest på cykel.

– Men när jag skulle ända till Västanhede en och en halv mil bort köpte jag en moped, berättar Inga.

Inga har deltagit i många bussresor inom landet. Men aldrig utomlands.

– Nej, jag har inte varit intresserad av utlandet. Man har nog med alla fina platser i Sverige.

– Det har varit mycket jobb, säger Inga när jag ber henne beskriva sitt liv. Jag har nog gjort rätt för mig. Jag har haft det bra, en bra familj, goda vänner, bra grannar.

Börjar om på ett

Så hur blir det nästa år när du fyller 101 och vi inte kan sjunga ”Ja må hon leva uti hundrade år” längre?

– Det går bra ändå, jag börjar om på 1 år på måndag!

När jag börjar plocka ihop mina saker skiner hon plötsligt upp:

– Vill du ha en festis?

Det vill jag. Jag stannar gärna längre hos Inga.

Mer läsning

Annons