Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjejerna som alltid vill vara på tre man hand

/
  • TRISS I TJEJER. Trillingarna Caroline, Hanna och Matilda Källemyr är bästa vänner.
  • Emelie Källemyr, storasyster. Foto: Privat
  • TRILLINGARNA 1991. Lagom till ettårsdagen besökte Arbetarbladets reporter trillingarna Caroline, Matilda och Hanna Källemyr i Mehedeby. Med på bilden är storasyster Emelie och mamma Britt-Marie.

Det viskas ständigt kring trillingarna Källemyr. Vart de än går vänder sig folk om, pekar eller ber att få ta en bild.
– Om vi hade haft samma hårfärg hade de väl glott ännu mer, tror Hanna, Carro och Matilda.

Annons

Tre exakt lika långa och smala tjejer kommer in på konditoriet.

– Jag tar en äppelmunk, säger Hanna snabbt framme vid disken.

De två andra systrarna sneglar ett kort ögonblick åt övriga bakverk men bestämmer sig strax därpå:

– Munk för mig med, säger de.

Alla trillingarna väljer äppelfestis.

Så där blir det alltid, hävdar de. Då och då görs små försök att avvika från de övriga, men det slutar för det mesta med att alla väljer samma. Utom när det gäller håret, förstås.

– Något måste man sticka ut med själv, säger Matilda och får medhåll.

Olika hårfärger ger omgivningen en ärlig chans, för risken är annars väldigt stor att de blir förväxlade. När Hanna, Caroline och Matilda var små kunde inte ens deras egna föräldrar skilja dem åt alla gånger.

Mamma Britt-Marie och pappa Mikael ville ha ett litet syskon till Emelie. Det första ultraljudet visade ett barn, men nästa gång de kom till mödravården syntes två. Tredje gången stod det klart: Familjen väntade trillingar.

– Mamma och pappa och alla runt omkring fick en chock! Det blev en jättestor händelse i byn.

Som barn gick Hanna Caroline och Matilda under samlingsnamnet Mehedebytrillingarna. Alla kände igen dem men ingen kunde skilja dem åt. Det hände rätt ofta att de fick tillbaka fel prov i skolan.

– Vi var alltid tillsammans, hade samma kompisar och gick i samma klass.

Men det som var naturligt för trillingarna visade sig vara ett problem för lärarna. I femman måste syskonen dela på sig och Caroline hamnade i parallellklassen.

– Det känns som om det fattas något när en inte är med, säger Carro.

– Det är verkligen inget vi gillar, säger Hanna.

I dag är det Matilda som går för sig själv på hotell- och restaurangprogrammet på Högbergsskolan i Tierp. Hanna och Carro går barn- och fritidsprogrammet på Polhem i Gävle, fast i olika klasser. Så fort de är lediga är de tillsammans igen.

Alla tre har pojkvänner och det har fallit sig så lyckosamt att de tre killarna är bästa kompisar och har hängt ihop sedan barndomen de med. De ger dem en viss förståelse för att trillingarna ständigt vill umgås på fritiden.

Familjen Källemyr är en riktig fotbollsfamilj och tillbringade mycket tid vid idrottsplatsen under trillingarnas uppväxt. Hanna, Carro, Matilda och storasyster Emelie började spela tidigt och alla håller igång fortfarande utom Hanna som slutade när Mehedebys damlag lades ned.

– Pappa spelade i herrlaget och tränade oss, syrran stod i mål och mamma jobbade i kiosken, minns de.

– Vi fick dispens och tilläts ha kepsar på planen. Det var rosa kepsar med våra namn på. Glömde vi dem tog alla fel.

– Vi tycker och tänker alltid lika, säger de.

Trillingarna gillar samma mat, samma kläder, samma musik och samma filmer. Börjar en gråta, gråter alla, är en glad blir alla glada. Trillingarna delar till och med drömmarna om framtiden: Först lägenhet med pojkvännen i Gävle, senare hus och barn hemma i Mehedeby.

Att någon av trillingarna skulle flytta bort från de andra är otänkbart.

– Det skulle vara jobbigt och tråkigt att vara ifrån varann, det skulle aldrig gå, säger Hanna.

Carro och Matilda håller med.

Mer läsning

Annons