Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veronica söker nya målMycket har hänt sedan ridolyckan för tolv år sedan ”Jag blir lätt uttråkad”

/
  • JOBBAR FÖR SYNS SKULL. Ockelbos optiker Veronica Holst Kallin kopplar av från jobbet hemma på gården i Lingbo, gärna tillsammans med hunden Kaxi.

En ridolycka för tolv år sedan satte definitivt punkt för Veronica Holst Kallins hästhoppningskarriär. Några strutsar skrämde hästen och det kraftiga rycket skadade Veronicas ryggrad.


– Jag tycker INTE om strutsar, säger hon med eftertryck.

Annons

Hundrädda bör förbereda sig innan de stiger in hos familjen Holst Kallin i Lingbo. Schäferblandningen Kaxi hälsar på gästerna med en kärleksfull hundkram.

– Han är lite vild, säger Veronica och det känns inte som om hon överdriver.

Veronica har omgett sig med hundar sedan hon var liten. Kaxi är utbildad vid en hundskola och specialtränad för att söka efter diesel. Veronica övertog honom när hans dressör slutade på skolan. Hunden är både klok och snäll, försäkrar hon. Det gäller bara att hon håller ett stadigt tag i kopplet, så att han inte rycker till och skadar hennes ännu onda rygg.

När Kaxi hälsat rullar han ihop sig på kökssoffan. På skänken intill går tv:n som är inställd på TV4 Fakta, där några brandmän släcker en våldsam brand.

– Sånt här gillar jag, säger Veronica med ett fniss.

– Jag ser ”Sjukhuset” också och brukar titta på operationer medan jag äter. Min man tycker nog att jag är lite morbid och det stämmer väl...

Crister och Veronica träffades på nätet kort efter ridolyckan 1996.

– Vi är kanske pionjärer på det området. På den tiden fanns inga dejtingsajter.

Veronica, som inledde sin karriär vid ridskolan i Tolvfors, hade stora framgångar i hoppning och fälttävlan under sina aktiva period. Efter nian gick hon en kurs på ridskolan Strömsholm och under ett år efter studenten jobbade hon i Tyskland, där hon red upp till tio hästar om dagen och tränade för irländske hoppningsstjärnan Eddie Macken.

Under gymnasietiden, som Veronica inledde på Borgarskolans dekoratörslinje, provade hon även att gå ett par månader på Strömsholms ridgymnasium, men hon hoppade tillbaka till Borgis när hon insåg att utbildningen inte riktigt var vad hon sökte.

– Jag kände inte för att bli ridlärare och tillbringa dagarna i ett kallt ridhus.

Efter Tysklandsåret fick Veronica jobb som grafiker i reklambranschen, men efter sex år på olika företag tyckte hon att det var dags att utvecklas igen. Hon gick på komvux och började därefter plugga till civilingenjör i Uppsala.

– Det blev skit med studierna när jag skadade ryggen, berättar Veronica, som så småningom flyttade till Crister i Stockholm och i stället började läsa till optiker vid Karolinska.

Under alla år har Veronica behållit sina hästar, trots att hon inte längre rider. Det var nog lite deras förtjänst att hon och Crister lämnade Stockholm 2001 och flyttade till gården i Lingbo, som Veronicas föräldrar i Åmot hittat åt dem. Minnen från tävlingsåren är fyra hästar, den äldsta 32 år, som går och skrotar i hagen nära huset.

Sedan sex år jobbar Veronica som optiker i Ockelbo. Vissa dagar tjänstgör hon i Hofors och Gävle.

– Och jag som aldrig har varit mer än två år på samma jobb.

Veronica letar gärna nya utmaningar. Som färdig optiker längtade hon efter mer kunskap och sökte en engelsk skrivarkurs på Högskolan i Gävle. Hon upptäckte en ny talang och har fortsatt skriva dikter och annat. Att maken ibland kallar henne ”Lillhäxan” beror på salvorna hon rör ihop med örter från den egna trädgården. Och nu har hon dessutom blivit nyfiken på silversmide och funderar på att söka en kurs...

– Jag blir lätt uttråkad, förklarar hon sig.

Mer läsning

Annons