Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Waldner är ännu stor idol i Kina

/
  • Att stå lutad över ett pingisbord varje dag i 40 år har tagit ut sin rätt. Ryggbesvären gör att J-O Waldner tror att det här blir hans sista säsong.
  • 1992. Jan-Ove Waldner tog Sveriges första OS-guld sedan  Johan Harmenberg vann guld i värja i Moskva 1980.
  • 2005. Jan-Ove Waldner håller en presskonferens i Zhangjiagang när han är där i affärer. Det blev kaos när många kinesers idol skrev autografer. Waldner visades runt i staden som en kunglighet med poliseskort och åt middag med stadens borgmästare.

Han lämnade landslaget för nio år sedan, men Kina glömmer inte Jan-Ove Waldner. Och det är ömsesidigt.
– Det var där allting började, säger bordtennislegendaren.

Annons

De brukar kalla honom ”halvkines”. Han har haft så mycket med Kina att göra genom åren att han närapå blivit betraktad som infödd.

– Det blev nästan så till slut att de höll lika mycket på mig som på de kinesiska spelarna jag mötte.

Det var på den tiden när den lilla nationen Sverige kunde utmana det regerande Kina, år efter år. Här fanns ett landslag i världsklass, med spelare som Mikael ”Äpplet” Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson, och bäst av dem alla: J-O Waldner, under långa perioder rankad som världsetta. Hans karriär blev ofattbart lång och han har mött flera generationer kinesiska topp–spelare.

I dag är ordningen återställd och Kina sopar mattan med resten av världen. Men Waldner är fortfarande den mest populäre svensken i landet i öster, så känd att han behöver livvakter när han rör sig där. Han drar jättepublik på sina uppvisningsmatcher och är den första levande utlänningen som har hedrats med ett frimärke.

Numera är han affärsman med flera bolag och ett tiotal anställda.

Varumärket ”J-O Waldner” kommer väl till pass när företag som Ikea och Volvo ska etablera sig i Kina. Han planerar att lansera ett eget klädmärke, och uppskattar att runt 80 procent av tiden på ett eller annat sätt handlar om Kina.

Ändå – han spelar fortfarande bordtennis i sin gamla klubb Spårvägen.

Spelare som inte ens var födda när Waldner tog sitt OS-guld i Barcelona 1992 får chansen att möta den gamle mästaren i en tävling.

Han ser klara skillnader mellan dagens unga spelare och hans egen generation i början av spelarkarriären.

– Ungdomarna i dag har inte alls samma vilja. De vill tjäna snabba pengar, de vill inte jobba för att lyckas.

På den tiden hade svenskarna också fördelen av att spela i ett exceptionellt bra landslag. På träningen sparrade man mot några av världens bästa.

För Waldner blev träningslägren i Kina en extra sporre. Han hade lockats in i sporten av storebror Kjell-Åke. Talang hade han bevisligen, och efter det där första lägret i Shanghai som 14-åring blev det allvar.

– Det var när jag kom dit som jag förstod vad som krävdes, säger han. Det var mentalt jobbigt i början. Det var helt annorlunda, mycket högre tempo än i Sverige. Det tog flera dagar att komma in i det.

Erfarenheten tog honom till en helt ny nivå. Han har satsat allt på att bli bäst i världen, och han lever fortfarande gott på sitt namn och rykte. Och har aldrig gett upp sig själv.

– Jag hade kunnat flytta från Sverige och tjäna 30–40 miljoner extra. Men det gör inte mig lyckligare, så det spelar ingen roll. Det viktiga är att det funkar runt omkring mig och att de närmaste mår bra. Och jag gillar Sverige.

– Jag vill hellre må bra än tjäna massvis med pengar. Så har det alltid varit med mig.

Mer läsning

Annons