Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helge sjöng sina Brynäsberättelser

/
  • TEXTFÖRFATTAREN I KEPS. Helge Westerberg (1902–1993) och barnbarnen Dan och Åsa en solig dag någon gång omkring 1970. I båten till höger äldste brodern Erik Westerberg. Sången

Gåtan är löst. Sången om Gävles gamla svängbro, som Släkt & vänner berättade om på söndagen, skrevs av Brynäsbon Helge Westerberg.
– I stället för att berätta historier skrev han sånger, berättar Helges släkting Robert Johansson, Gävle.

Annons

När Robert tittade in på Arbetarbladets redaktion på måndagen hade han med sig ett handskrivet blad med ännu en sång signerad Helge Westerberg, ”I Kålhagens famn” med melodi av Evert Taube. I den berättar Helge om Kålhagen, en fattig del av det gamla Brynäs.

24-årige Robert Johanssons morfar var Evert ”Kanten” Westerberg, bror till Helge Westerberg. Evert var nog mer känd än Helge, eftersom han var en av 1940-talets hockeystjärnor.

– Morfar var med och startade Brynäs hockey, berättar Robert.

Själv kände han inte Helge Westerberg, som avled 90 år gammal 1993, men han vet att hans morfars bror även var duktig på att rita och att han vid sidan av låtskrivandet tecknade serier ibland.

Bert Söderlund, Gävle, systerson till Helge, hörde också av sig efter artikeln om svängbrosången. Han berättar att hans morbror Helge från unga år och ända fram till pensioneringen arbetade vid Gävle Varv.

Sångerna kom till på fritiden, till gitarr eller mandolin.

– Helge skrev ofta åt folk som ville sånger till födelsedagar och andra högtidligheter. Det var bordsvisor stup i ett, berättar Bert.

– Metall hade en strejkrevy på 1940-talet och då var Helge med och skrev och uppträdde.

Helge Westerberg föddes och växte upp i Mackmyra bruk som ett av sex syskon; fem pojkar och en flicka. När fadern fick jobb vid Gävle Varv flyttade familjen först till Stenbäck, Hagaström, och sedan till Brynäs. Fyra av fem bröder började senare på varvet precis som fadern.

– Helge var väldigt glad och utåtriktad. Han hade lätt för att ta folk och tyckte mycket om att prata. Och så gick han ofta och smågnolade för sig själv, minns Bert.

I Kålhagens famn, melodi

”I Roslagens famn”

I Kålhagens famn vid det omlagda stråk där bilarna komma och gå.

Där dröjer sig kvar någon lutande kåk med husfärg som flagnar så grå.

Den tänker måhända på tider som gått, då den var så nybyggd och fin.

I mig bodde Kålhagefolket så flott, fast ”fyrspisrum” var melodin.

Nu står den där ensam och skräcken tar i, den kikar mot höghusens rad,

som tronar på höjden med solig fasad och bilburna mänskor däri.

Visst var man väl lyckliga under mitt tak fast ”trångbodd” familjerna var.

Och fattiga var man, fick snåla för sak som nu alla människor har.

Ibland så gned ”Komajas” kossor min knut när de fram i solskenet gick.

Och naggade rännstenens gräs, med sin trupp till ”Källgrens” de hittade prick.

Det fanns inget snabbköp på Kålhagen då, vid disken man väntande stod,

hos Bergfelts och Fernstedts, där man kunde få på ”krita” om handlar’n var god.

Det ”Kastenhof”, där man bjöd midsommardans är borta, men minnen finns kvar.

På gårdsplanen fröjdas i morgonens glans, vid uthusen spadern man drar.

Men kåken, den dödsdömda, darrande står och väntar, den domen har fått.

Den har gjort sin tjänst under bortflydda år. Förintas det är nu hans lott.

Men hej, alla vänner i stadsdelen vår, här intill vår Stenebergspark

vår ungdom ska forma i kommande år så stadsdelen växer sig stark.

Vi äldre vi minnas en bortsvunnen tid och vi kikar mot Brynässkolans topp.

Vi kämpar, som vanligt, i vardagens strid, och vi gläds åt att solen går opp.

Helge Westerberg

Mer läsning

Annons