Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martin Huld är Torsåkers IF:s yngsta eldsjäl

/
  • Martin tog initiativ till att skaffa en hjärtstartare till föreningens idrottsplats, och ordnade sponsring.

Martin Huld var 15 år när han valdes in i Torsåkers IF:s styrelse och 17 år när han blev semifinalist i Eldsjälsgalan. På 18-årsdagen vet han vad han gör.
– Då är det match, så jag är nog här på IP.

Annons

– Jag har ingen nyckel än, vi har inte fått det än efter inbrottet, säger Martin Huld ursäktande när vi slår oss ner i solskenet på Vindarnas tempel, idrottsplatsen i Torsåker.

Även om han inte själv spelar fotboll är detta Martins hemmaplan. Han är här nästan varje dag – troligtvis även på sin 18-årsdag. Firar födelsedagen gör han med släkt och vänner.

– Det blir nog smörgåstårta hemma. Sen är det ju midsommarafton dagen efter, säger han och ler.

Han har varit med och ordnat idrottsturneringar i Skol-IF, hjälpt till på Hofors BMX arrangemang och när lillasyster Sofie hade fotbollsmatch. Ändå var det inte självklart att han skulle engagera sig i Torsåkers IF. För ett par år sedan fick han frågan om han kunde hjälpa "Poe" Englund med pojkar 03. I samma veva blev han invald i styrelsen.

– Jag var inte tillfrågad innan, men det fattades folk. Då frågade Birgitta om jag ville vara med och jag ångrar inte att jag tackade ja, säger han.

Birgitta Osmund Eriksson är ordförande i klubben och en förebild inom föreningslivet för Martin.

– Jag tänker att gör hon så, så borde det fungera. Så gör man ju på jobb också, man tar efter den man jobbar med, säger han.

Efter en stund kommer Anders Haglund, eldsjäl i föreningen, och Johan Österlund, lagledare för A-laget.

Hur skulle du beskriva Martin?

– Han är det bästa klipp TIF har gjort på länge och ställer upp på det mesta. Han är en klippa, säger Anders Haglund.

– Det är roligt att höra. Det är många som är klippor, säger Martin.

Att vara yngst av de som engagerar sig i föreningen fungerar bra.

– Det är högt i tak och vi har roligt. Man är lika mot de äldre som mot ungdomarna som spelar, säger han.

Vad har du för framtidsplaner?

– Jag vill klara skolan med alla behörigheter och få jobb. Det är många som tycker att jag ska fortsätta i föreningslivet, kanske upp på förbundsnivå. Det är roligt att höra att folk tycker att jag har den kapaciteten, säger Martin, som vill bo kvar i Torsåker.

På hösten och vintern är mindre att göra med fotbollen. Då hjälper han till med det praktiska kring Tomtesmyg, som arrangeras i byn varje år, och så sköter han ljudet på Pias revy.

– Jag hade inte något intresse för ljud och kunde inte något heller, om jag ska vara ärlig. Men jag tänkte ge det en chans. Första året var vi två, andra året var jag själv. De första tre föreställningarna tänkte jag "tänk om något händer", men det gick bra.

Hur kommer det sig att du engagerar dig?

– Nån behöver hjälp och frågar, så är man där. Men jag säger inte ja till allt. Skola och jobb går först, annars kommer inte resten av livet att fungera.

Mer läsning

Annons