Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martyren Laurentius lades på glödande halster

Annons

Bland alla katoliker världen över firas diakonen och martyren Laurentius, en av den katolska kyrkans mest vördade helgon.
Förutom hans gravkyrka San Lorenzo fuori le mura har bara staden Rom 34 kyrkor tillägnade hans minne, och otaliga är hans kyrkor i hela världen, många även i Sverige.
Mest bekanta är Lunds domkyrka, St. Lars i Visby, Falkenberg i Halland och Åskloster. Enligt traditionen hade Laurentius kommit till Rom från Spanien. Påven Sixtus II gjorde honom till ärkediakon, när han såg den unge mannens glödande kärlek till Kristus. Efter kejsare Decius skräckvälde förlitade sig de kristna på den nye kejsaren Valerianus. Men denne lät 258 fängsla påven och dömde honom till döden. När Sixtus fördes till avrättningsplatsen, ropade Laurentius ”Fader vart går du utan din son?”
Påven tröstade sin diakon och förutsade honom hans martyrium inom ett par dagar. Strax efter att påven mördats beordrades Laurentius att lämna ut ”kyrkans skatter” till kejsaren.



Diakonen bad om tre dagars betänketid och utnyttjade dessa till att dela ut allt vad kyrkan hade till de fattiga. Sedan gick han med en stor skara krymplingar och tiggare till kejsarpalatset och sade: ”Dessa är Kyrkans verkliga skatt”.
Valerianus kände sig hånad och befallde att diakonen skulle torteras till döds. Under den långa tortyren bad Laurentius för staden Rom och för kyrkans frihet. Slutligen lades han på ett glödande järnhalster. Berömda är hans ord till bödeln: ”Från ena sidan är jag genomstekt. Vänd mig om och ät!” Laurentius sista ord var dock: ”Jag tackar dig, Herre, att du befunnit mig värdig att gå in i ditt Rike”. Den store martyrens kvarlevor lades i samma stensarkofag i vilken det senare skulle läggas relikerna av Kristus första martyr, den helige diakonen Stefanus.

Mer läsning

Annons