Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Charlotta Cederlöf var en urkraft

/

Jag fick äran att vandra i Charlotta Cederlöfs fotspår både som radiopratare och som författare. Jag vill därför ge henne något tillbaka, jag vill berätta för er om vad hon har betytt för mig!

Annons

Charlotta var en urkraft på P4 Gävleborg. För mig representerade hon en programledarglädje som fick mig att vilja sända radio. Och när jag väl skulle skolas in till att bli programledare var det Charlotta som var min närmsta instruktör.

Det var hon som stod bredvid mig under min allra första egna sändning och gav mig styrka. Efteråt gav hon mig en bränd cd-skiva där hon med tuschpenna skrivit ”Maries första sändning”, och så dagens datum. ”Det här kommer du att vilja ha som ett minne”, sa hon och log. Nu är det framförallt ett minne av Charlotta och hennes generösa varma hjärta.

Det var inte bara i radiosammanhang som Charlotta var en förebild för mig. När mitt litterära skrivande tog fart på allvar hade Charlotta redan kommit ut med fyra böcker; en diktsamling och tre romaner. Diktsamlingen ”Tusen år och två minuter” gav mig den första frigörande upplevelsen om vad poesi kan vara, och vilka känslor den kan skapa.

Jag hade en mer konservativ syn på poesi innan jag upptäckte Charlottas språk. Hon öppnade upp någonting som resulterade i att mitt skrivande kunde flöda mer fritt.

Charlotta gav mig också en så självklar förklaring till skapandets kraft att jag skulle komma att erövra den och göra den till även mitt ledord, min förklaring till varför jag är den jag är och gör det jag gör. ”Vad eljest skola jag göra?” svarade hon på frågan om varför hon blev författare. Kan det bli mer självklart än så? Precis så stark är drivkraften som gör någon till en författare. Det är orden som tar makten, som måste komma ut.

Jag vet att Charlottas ord har betytt mycket för många. Hon hade förmågan att skriva romaner där hon sammanförde humor och melankoli, där känslan av hopp var lika stor som mörkret. Det var så jag läste hennes romaner, det var så jag såg på Charlotta.

I dag skaver svaret i mig. ”Vad eljest skola jag göra?” Jag ser Charlotta och hennes svar framför mig när jag ropar ut alla mina varför? Men i stället för att rikta frågan till en oerhört saknad författare, radiopratare, konstnär, medarbetare och medmänniska så riktar jag den vidare till er. Vad eljest skola ni göra?

Vi kan lova varandra att vara medarbetare och medmänniskor som ser varandra, och som finns där, i både humor och melankoli.

Marie Björk

författare och tidigare medarbetare på P4 Gävleborg

Mer läsning

Annons