Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Rune Olsson

/

En månad och fyra dagar före sin 98-årsdag har Rune Olsson avlidit.

Annons

Han föddes i Gävle 7 juli 1917 och utbildade sig efter folkskolan till urmakare. Som 15-årig lärling var det hans uppdrag att sköta och dra upp klockorna hos kända Gävlebor, bland annat hos landshövdingen, borgmästare Berlin, Ahlgrens, Engvalls och på regementet.

Hans tekniska färdighet ledde honom vidare till mångårig tjänst inom försvarets flygförvaltning. Först ett par år på F11 i Nyköping, dit han flyttade 1941 efter att han gifte sig med Astrid Ringkvist. Därefter var han i nära tjugo år på F16 och F20 i Uppsala.

På F16 var han som civil- anställd tekniker med om att utveckla stridsflyget.Bland annat var han med och konstruerade en tryckkammare, vilken väckte stort intresse på sin tid. Han var också starkt engagerad i fackliga frågor och var en tid med i TCO:s stora förhandlingsdelegation vid civildepartementet.

Men Rune ville bli lärare och genom kvällsstudier erhöll han behörighet som yrkeslärare och fick sin första anställning på yrkesskolan i Sandviken. Landstinget i Gävleborgs län hade tagit över kommunernas yrkesskolor utom Gävles och Rune blev 1964 rektor för landstingets yrkesskolor. Han återkom många gånger till den tiden, då många skolor rustades och det byggdes nytt i Bollnäs, Söderhamn och Hudiksvall. Bilmekanikerutbildningen var unik, där ett stort antal företag engagerades i praktikutbildningen. 1969 återgick alla centrala verkstadsskolor till kommunerna efter ett riksdagsbeslut. Därefter fick Rune tjänsten som studieledare för landstingets vårdutbildning, som han omorganiserade och utvecklade. Cirkeln var sluten och flytten gick tillbaka till födelsestaden Gävle. Han blev landstinget trogen i drygt tjugo år fram till pensioneringen 1982.

Under landstingsåren var Rune starkt engagerad inom FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, och var under flera år dess ordförande. Han har alltid haft en progressiv syn på hur man kan tillvarata och utveckla möjligheterna hos psykiskt handikappade, inte minst hos barnen.

Pappa var en riktig mångsysslare. Han mekade med bilen, lagade allt i hushållet, snickrade, byggde, konstruerade allehanda egenkomponerade föremål, som till exempel en taklampa av en flygplanspropeller, odlade i trädgården. Musik betydde väldigt mycket för honom och särskilt viktig var ljudåtergivningen, så han byggde egna högtalare. Det senaste inom ljudbranschen försökte han få tag i till och med ända bortifrån Amerika, när någon reste dit.

Men pappa Runes riktigt stora passion var resor. Redan med första bilen började utflykterna i början av 50-talet till länder i det krigshärjade Europa. Folk på campingplatserna trodde inte sina ögon, när vi på morgonen fyra personer klev ur bilen efter att ha sovit i den. Vår mamma Astrid hann också vara med på några långresor men alltför få, då hon gick bort endast 52 år gammal. Det var en katastrof för familjen och en stor sorg, men efter några år blev det också en stor glädje, när pappa fann Gerd Westerlind, som vi döttrar tyckte mycket om redan från första början. Och nu fick pappa en ny reskamrat. De fick närmare 40 år tillsammans och många resor runt hela vår jord.

Som pensionär engagerade Rune sig mycket i De Erfarnas klubb, en samling äldre herrar med skiftande erfarenheter av ett långt, aktivt yrkesliv. Flera år var han dess ordförande och organiserade studiebesök, utflykter och överraskningar, något som han alltid varit en mästare i.

Pappa fick ett nästan 98 år långt liv, ett gott och innehållsrikt liv. Tack vare Gerds styrka och uthållighet och genom tryggheten i stödet från Gerds dotter Eva och svärson Lars kunde han bo hemma till två veckor före sin bortgång. Det är vi ofantligt tacksamma för.

Saknaden är stor efter en trygg, familjekär, glad och positiv pappa, som med integritet och stort tålamod höll ut de sista svåra åren. Våra tankar går till Gerd, som mist sin livskamrat.

Mer läsning

Annons