Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt första jobb: Per Ribbing fann kallet tidigt

Annons

Mitt första jobb var som springschas på Civilförsvarsbyrån i Uppsala under våren 1945. Där fick jag uppleva krigets skuggsida i form av de tyska tågtransporterna som passerade vår måltidsstation och övningar i röjning av bombmål. För en 13-åring var det tankeväckande och det var nog där det kommande yrket fastställdes. Alla bilar gick då på gengas, men Civilförsvaret hade en bensindriven statusbil. Så mycket försmädligare var det då att få motorstopp i Carolina-backen.

Hösten 1947 hade jag ett lärlingsjobb på Bofors lärlings-verkstad. Det var högst obetydligt betalt, men var så mycket nyttigare. Man lärde sig inte bara grunderna i svarvning, fräsning, smide och plåtbearbetning, utan det bjöds också på en hård kamratuppfostran. I dag skulle nog den uppfostran kallas pennalism, när man till exempel skulle duschas med kläderna på för att invigas i arbetsplatsen.

Egentligen fick jag mitt första fasta jobb hösten 1954, som fänrik på det numera avlivade regementet A 9 i Kristinehamn. Lönen var 950 kronor i månaden och det får anses vara bra – särskilt som man med den utbildningen inte hade några studieskulder. På den tiden hade militäryrket dels ett högt anseende, dels gjorde man en insats genom att bidra till landets försvar.

Mer läsning

Annons